ful

Därför är det skadligt att tro att du är ful

Jag fick tips om det här från min kära Veronica på Skön Puls. Och det är jag tacksam för, för Meaghan Ramsey, som föreläser i videon, säger många viktiga och ögonöppnande saker.

Varje månad googlar tio tusen personer ”Am I ugly?”. Meaghan berättar om det här fenomenet (som jag beskrivit här), och vad som driver dem (ständigt uppkopplade och att bli bedömd utifrån antal följare och likes). Det finns ingen gräns mellan livet online och offline. Retusherade bilder och ett konstant flöde av budskap om hur de ”bör” se ut.

Problemen som hon ser det är att unga växer upp med övertygelsen om att spendera mer tid och mental energi på sitt utseende, på bekostnad av de andra aspekterna av sina liv. Relationer, fysisk hälsa och studier blir lidande. Sex av 10 tjejer väljer att inte göra något för att de inte tror att de är snygga nog – och det handlar om aktiviteter som är grundläggande för deras utveckling som människor och som medarbetare i samhället. Nästan en av tre tonåringar undviker att debattera i klassrummet, för att de inte vill dra uppmärksamhet till hur de ser ut. En av fem kommer inte alls till lektionerna de dagar de inte känner sig fina. Om de inte tror att de ser tillräckligt bra ut, speciellt om de inte tycker att de är smala nog, får de sämre resultat på prov.

Det här är inte bara USA, det är även Finland och Kina (vilket visar att det är ett globalt problem). Det handlar heller inte om hur de ser ut i verkligheten, utan om hur de tror att de ser ut.

Detta skadar även deras hälsa. Tonåringar som tror att de är fula gör mindre fysisk aktivitet, äter mindre frukt och grönsaker, håller oftare på med ohälsosamma metoder för viktnedgång, och kan leda till ätstörningar. De har lägre självkänsla. De har högre risk för depression. De vänder sig oftare till alkohol och droger, bantning, skönhetsoperationer, tidigt och oskyddat sex, samt självskadebeteende. Jakten efter den perfekta kroppen får konsekvenser för vården och kostar miljarder dollar varje år.

Och det enda vi får höra är hur mycket fetman kostar vården. Kanske dags för ett nytänk?

Meaghan att vi ska hjälpa våra tonåringar att kämpa emot utseendefixering och bygga självkänsla:

  • Inflytande från familj och vänner
  • Inflytande från media och kändiskulturen
  • Hantera mobbning
  • Sluta jämföra sig baserat på utseende
  • Sluta prata om utseende (t ex ”fettsnack”)
  • Att grundläggande respektera och ta hand om kroppen

Vi behöver alla fundera på hur vi använder sociala medier. Att inte bedöma människor utifrån hur de ser ut, utan utifrån vad de gör. Om alla tar ansvar kommer det gå att förändra.

Låt oss visa våra barn sanningen. Låt oss visa dem att hur du ser ut är bara en del av din identitet, och att sanningen är att vi älskar dem för vilka de är och vad de gör, och hur de får oss att känna. Låt oss bygga in självkänsla i läroplanen. Låt var och en av oss förändra hur vi pratar och jämför oss med varandra. Och låt oss arbeta tillsammans, från gräsrötter till regeringar, så att dagens små ettåringar kan bli självsäkra världsförändrare imorgon.

Gästinlägg om att lida pin (och en egotripp till mig)

Vet inte hur jag ska försöka introducera den här texten, det är både en egotripp och ett enormt glädjeämne att få läsa den. Jag kan inte annat än göra det hon önskar, att få texten publicerad på min blogg. Jag är ödmjuk för det vi gått igenom tillsammans och tacksam för att vi inte är kvar och snurrar i ätstörningar och dålig självkänsla. Tack Camilla för dina ord. Jag älskar dig också!

Tjohoo! ”Livskick”Camilla här.

Jag älskar Johanna. Ja, det gör jag verkligen och jag kan skrika det högt och när som helst. Hon kom att betyda räddningen för mig. På riktigt. Vi hjälpte varandra under en tid som faktiskt innebar känslan av att vilja ge upp. Det finns en bok som heter: ”Jag vill inte dö, men jag vill heller inte leva” eller nått sådant. Jag vet precis hur det känns. Titeln satte sig som en instruktion där hur jag kände då, då för 6 år sedan när jag lärde känna Johanna som skulle komma att bli en sådan människa (ängel) i mitt liv.

Jag läste inlägget här under om att lida pin för att bli fin. Här sitter jag i min soffa och har sådan mensvärk att jag nästan går av på mitten. Urs ja, för att viga ett moment här för att förklara dessa timmar av vånda vill jag till och med erkänna att jag fört in ett stolpiller av den starkare sortens värktabletter i min rump. Ja jag vet. Det ska vara en ipren och man ska inte prata om det men jag kom att tänka på det efter inlägget. Bland annat, det var ett sidospår.

Tillbaka till att lida pin.

Johannas blogg är viktig. Otroligt viktig. Hon är viktig och hon är proffsig. Det har jag alltid beundrat hos henne. Hennes lugn, tålamod och proffsighet. Hennes otroliga kunskapsbank gör det lite övermänskligt och hon har alltid en trygg famn att falla in i. Jag är mer ostrukturerad och skojar iväg saker och ting. Inte för att jag inte bryr mig eller tar saker på allvar, det gör jag. Men är nog inte så bra på att vara lugn. Jag blir mer arg, glad, ledsen och så där otyglade känslodrabbad. ”Yrvädret från Västkusten” – så beskrev Johanna mig i en beskrivning. Än en gång fick hon mig att må bra i vad jag faktiskt var och fick mig att inse att jag inte behöver ändra på mig för att duga.

OM jag gjort misstag som jag innan ville radera. Jag HAR lagt mig under kniven, inte bara en gång utan två och en halv. Jag var övertygad om att jag skulle bli lycklig om mina tuttar var runda och fina, lite näpna och sexiga. Inställningen var solklar och jag kunde på riktigt inte motstå frestelsen då pengar fanns och klinik med fina meriter uppenbarade sig.

Så gick allt fel…

Första operation slutade med kapselbildning och andra slutade med ett infekterat ärr där silikonprotesen bokstavligt talat tittade ut.

Vill man bli fin får man lida pin (och kanske inte alls bli fin).

Lycklig är jag dock! Minst sagt, men inte av mina silikonpattar eller någon välsvarvad kropp. Lycklig är jag för att jag har människor som Johanna runt om mig och för att jag lärde mig att må bra i mig själv. Jag är lycklig för att jag besegrade attityden om att lycka satt i hur andra såg på mig och jag är lycklig för att jag inte hamnar i den svarta dimman att försöka passa in i allt.

Vet ni? Jag har nog aldrig fått höra så mycket fint om mig själv innan som jag får nu. Tänk att det enda jag behövde göra var att komma till insikt och bli vän med mig själv. Nu får jag även jobba med allt detta i mitt yrkesliv och det gör lyckan till tacksamhet! JAG kan PÅVERKA.

Jag lider aldrig pin längre. Jo, bara om man räknar tandläkaren. I den stolen lider jag minsann men det är den enda plats jag lider pin för att bli fin (hålfri). Annars lider jag inte pin. Jag gör att pin lider och tänker fightas mot osunda ideal så länge jag lever. Mycket av den jävlaranaman är ifrån min underbara vän – Johanna

Tack och HEJ på dig du som läser Johannas blogg. Tack för att du läste.

camillajohanna

Pyttelillan och jättekvinnan. :) Den här bilden är från första gången vi träffades, en helg i Stockholm tillsammans med våra barn, då vi gick på ett event (vet inte vem som anordnade det men till vänster om Camilla stod Linda Skugge som jag klippt bort – sorry Linda). Så nervösa vi var, bland alla ”kändisar”. Tänk om vi då visste var vi skulle vara idag, varken vi eller någon annan hade trott på oss. Då menar jag inte ”kändisskap” (hahaha) utan självkänsla. Jag vill aldrig bli så liten (bildligt talat) i mina egna ögon igen. /Johanna

”Det är oetiskt att rekommendera viktnedgång”

Liselotte skrev den här artikeln härom dagen, om en studie som säger att:

1. En normativ (och därmed stigmatiserande) syn på personers kroppsvikt lyckas inte förbättra hälsan hos den stora majoriteten av människor. (Det vill säga – viktdiskriminering hjälper inte)

2. Viktens påverkan på hälsa överdrivs för de individer som är överviktiga (de antas vara ohälsosamma)

3. Vikten anses inte spela någon roll för normalviktiga personer (de antas vara hälsosamma)

4. Det vore oetiskt att fortsätta rekommendera viktnedgång, speciellt som vi vet konsekvenserna kan bli negativa, i form av hälsofarlig jojobantning eller olika former av psykisk ohälsa

Att motarbeta det stigma som finns kring vikt gör också att fler människor vågar söka rätt vård, vilket leder till en förbättrad hälsa i samhället som stort.

Läs här om förslag på hur vi kan förändra!

caution

3 saker att tänka på om du är tjej och använder sociala medier

Tonårstjejer och vuxna kvinnor blir mer känslomässigt påverkade om de använder sociala medier som inspiration till att hitta mening med livet. Det finns gränser för hur mycket positivt sociala medier kan medföra, och kvinnliga användare som inte förstår detta kan möta svårigheter i jakten på lycka. Här är tre saker att ha i åtanke.

1. Sociala medier hindrar verklighetsgrundad identitetsutveckling

Unga tjejer vill bli bekräftade, och de växer upp med att tro att om de inte är helt till lags för andra människor, duger de inte alls. Behovet att behaga andra gör att de ständigt måste förbättra sig själva. Sociala medier har en förmåga att förstora detta till en ohälsosam nivå, med hjälp av den enorma tillgång på möjigheter att interagera via sociala medier.

Forskning visar att unga som har en otydlig identitet riskerar att använda internet på ett ohälsosamt sätt. En ung tjej kan använda dessa medier för att ”ta reda på” vem hon är eller borde försöka vara, vad hon borde tycka om, och hur hon kan förändra sig själv, istället för att skapa en verklig identitet utifrån sin egen person.

2. Uppmärksamhet via sociala medier ersätter inte mänsklig kontakt

Anledningen till att The Ice Bucket Challenge har fått så stor framgång handlar inte bara om att det är en för en god sak, och att människor bryr sig om att hjälpa andra människor. Människor söker efter offentligt erkännande, speciellt om det handlar om en osjälvisk handling som vi kan få uppmärksamhet för. Unga tjejer växer upp i ett samhälle där vi är medvetna om hur andra uppfattar oss, och därför vill vi bli gillade av alla.

Att få uppmärksamet via ”likes” och kommentarer i sociala medier kan ge en hormonell respons i hjärnan, vilket känns euforiskt och är beroendeframkallande. Dessutom är uppmärksamhet som fås via sociala medier kortvarigt och flyktigt. Vad händer när ingen gillar, eller om det kommer negativa kommentarer (vilket händer ofta för tjejer som lägger upp bilder på sig själva)? För tjejer som inte har en säker identitet sjunker självförtroendet (och kanske självkänslan).

3. Det är inte mitt verkliga jag som syns på nätet

Om vi ska jämföra oss med andra på nätet kommer vi alltid att förlora, för det finns alltid någon som har det ”bättre” eller är duktigare, smartare eller snyggare än oss själva. Forskning visar ett samband mellan socialt jämförande, depression och användande av Facebook.

Tjejer och kvinnor som använder sociala medier mycket och jämför sig på ett negativt sätt med andra har oftare negativa tankar om sig själva, vilket ökar risken för depression. Att ständigt jämföra sig själv med andra via sociala medier ökar bara känslan av att aldrig duga i verkliga livet. Att det dessutom aldrig är hela sanningen vi ser av andras liv på nätet är också något att tänka på – det är ungefär som att jämföra mitt verkliga familjeliv med The Flintstones.

Källa

boobs

Självbild, kroppsideal och varför vi bryr oss