Föreläsning och (icke-)minnen

Igår föreläste jag och mina samarbetspartners Ingela Ljung och Ursula Thieme på Nyköpings gymnasium för ca 75 lärare (före detta Gripenskolan). Vi började med att berätta lite om oss själva, om våra ”livshistorier” och om att det kan ge hopp att visa att även om livet är tufft så blir det bättre.

Vi pratade om att hjälpa någon med självmordstankar (en utbildning som heter QPR Gatekeeper som jag skulle länka till, om det inte vore för att deras sida för tillfället består av spam och virus). För övrigt är utbildningen jättebra.

Vi hade även ett music quiz som gick ut på att gissa vad låten handlar om. Vi hade med Anaconda (Nicki Minaj), Russian Roulette (Rihanna), Blurred Lines (Robin Thicke), Do What U Want (Lady Gaga), Händerna mot himlen (Petra Marklund), Skaka rumpa (Sean Banan), och Cookie (R. Kelly). Det handlade inte om att slänga ut moralkakor, utan om att ge en tankeställare om vilka budskap som faktiskt ges ut i en del sånger. Sen, som Ingela sa igår, är det ju inte så att dessa sånger alltid skrivs med mörka baktankar, det är låtskrivare som skriver texter som funkar för melodin och så vidare. Men det kan vara bra att tänka igenom vad som faktiskt sägs. Speciellt när det gäller unga, som lallar med i texten utan att egentligen veta vad det betyder eller innebär. Vi översatte texterna grovt till svenska så det blev många skratt, för det blir hemskt komiskt att läsa det på rå svenska.

Vi pratade även lite om kommunikation och visade lite från följande klipp:

Satta tillsammans blir det jätteroligt :)

Sen pratade jag såklart om hälsobudskap och ideal på nätet, #fitspo och ätstörningar.

Den här skolan gick jag tre år på under min gymnasietid. Jag gick naturvetenskapligt program. Jag minns mina klasskamrater (de flesta av dem iallafall), har minnen från saker vi gjorde, från vissa lektioner och lärare, men ingenting från själva byggnaden. Jag tänkte att jag skulle få tillbaka en massa minnen och känna mig hemma i lokalerna – men det kändes som att jag aldrig varit där förut. Jag vet ju att jag stått på scenen i aulan förut och sjungit för hela skolan, vilket jag minns, men själva byggnaden kändes främmande. Hur som helst, under gymnasietiden mådde jag väldigt dåligt, men jag är tacksam för alla klasskompisar jag hade under gymnasiet. Det var nog de som gjorde att jag tog mig igenom. Så läser du och är en av dem: tack!

gripenskolan

Lästips: kost, träning och triggers

Vettigt och intressant om träning, kost och hälsa
Jag har tidigare själv tänkt tipsa om medlemstidningen Friskis&Svettis, men Johanna har skrivit så bra om det så du kan läsa det här istället. (Återhämtningsbloggen)

Konsten att inte triggas
”Det är svårt att stå emot att skada sig själv när någon annan precis har gjort det. Mest utsatt är man om man inte hunnit lära sig några färdigheter att hantera de känslorna som sköljer över en som en tsunami.” En bra text med tips om hur man kan undvika att triggas – och det går att applicera även på andra saker. (SHEDO)

”Det är dags att lägga ner träningshetsen”
”Att träning många gånger handlar mer om prestation än om lust förstärks när allt fler lägger upp kilometertiden på sin senaste löprunda på Facebook eller bilder av sin vältränade kropp på Instagram” (SVT)

Trenddieter kan orsaka näringsbrist
”Paleo, LCHF, raw food. Eller varför inte lite gammal hederlig medelhavskost? Få ämnen orsakar så mycket debatt som frågan om hur man ska äta. Det finns gott om experter som förespråkar olika dieter, men vad kan man egentligen lita på?” (SvD)

kalorier

Vart tog tilliten vägen? Om att kasta ut barnet med badvattnet.

Jag har på avstånd och med ett halvt öga följt (om jag kan kalla det följt) debatten om barnuppfostran, amning, om barnet ska somna vid bröstet och så vidare.

Om debatten har jag bara en sak att säga: lyssna inåt och strunta i alla andra.

När jag fick barn läste jag inte en enda bok om barn. Inte för att jag inte ville, det blev bara inte så. Då fanns det inte så mycket debatt på nätet heller. Det kanske var på Familjeliv jag kunde få någon annans råd. Ibland fick jag dåligt samvete över att jag inte läste så mycket, men jag litade på min egen förmåga, min egen instinkt. Så som föräldrar gjorde förr. (wink wink)

Nu finns debattörer i landets alla tidningar som har var sin syn på det hela med barnuppfostran. – Vi föräldrar får inte bli arga. Vi har som uppgift att säga ifrån. – Vi får inte låta dem bli beroende av oss. – Det viktigaste vi kan ge dem är närhet. Och. så. vidare.

Råd är viktiga, vi ska lyssna på experter och erfarenhetsrika personer som vill berätta. Men alla råd är inte goda. Råden blir definitivt inte goda om tilliten på en själv försvinner. Om vi blir så rädda att göra fel att vi släpper allt sunt förnuft och blint litar på vad någon annan säger. Då kan vi snacka om att kasta ut bebisen med badvattnet.

Jag har förmodligen gjort fel så många gånger att det inte går att räkna. Min dotter mår bra ändå. Vad är vi så rädda för? Att visa att vi gör fel? Att vi inte är perfekta? Att våra barn inte växer upp till superhjältar? Ska vi uppfostra en hel generation som inte får visa sina känslor och bli arga, eller är livrädda för att göra fel? Om vi inte visar dem att vi är mänskliga kommer de aldrig fatta att de duger som de är.

Lyssna på dig själv, din egen röst. Låt bli att läsa varenda krönika om hur vi borde vara mot våra barn. Du vet bäst själv. Och för allt i världen, låt bli att fördöma andra föräldrar. De gör också så gott de kan.

vid stranden2