Idag döptes Nilis kusin Seth. Och så har Nilis morfar varit här, vilket uppskattades mycket av Nili. Nu är jag ganska däckad i soffan och ska snart gå och sova.

Tiden går fort men ändå långsamt. Hur går det egentligen ihop? Måste be om ursäkt för att jag skriver oroväckande inlägg, det är inte så farligt som det verkar. Jag är bara så trött. Och jag har verkligen dragit ner jättemycket på aktiviteter och måsten. Det är en kombination av att jag och Nili varit/är förkylda, näsblod, vakna nätter, mycket plugg. Det går över. Tack snälla vänner och familj som bekymrar er! Kramar till er!! Hoppas ni har en bra fredagkväll!

När ögonen är ihopklistrade, är svullna och svider. När armarna känns som bly, benen är som gummi, magen är som sten och man vill varken äta eller dricka. När lusten inte finns där och en liten grej känns hur jobbigt som helst. Hur gör man då? Någon?

Jag är inne i en riktig trött period. Jag är så slut att jag inte orkar lyfta armarna ibland. Jag får ångest när jag ska öppna datorn för jag vet hur mycket det är som väntar på mig. Fast jag tror jag vet vad det beror på – stress, dålig sömn, dålig kost och förkylning. Det är nog bara att vänta ut. Tills vidare får det gå lite långsamt.

Så här ser det just nu ut utanför Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.

Vad är det för fel på folk? Och vad är det för fel på filmindustrin? När man kommer till en biograf och ska se en spännande film förväntar man sig liksom inte att behöva bli matad med bilder av döda barn. Speciellt inte om INGET i filminformationen nämner detta. Jag brukar vara väldigt noga med vad jag ser för filmer, för jag är otroligt känslig. Men just idag gjorde jag inte det. Ingenting i informationen fick mig att tänka att jag skulle behöva söka igenom imdb-forumen för att se om det jag fruktar mest skulle finnas i filmen. Men det gjorde det. Och jag fick sitta och blunda halva filmen (med tårarna sprutandes). Och sen grinade jag hela vägen hem. Det är inte direkt den upplevelse man är ute efter när man betalar över 200 spänn för att gå på bio. Den här filmen innehöll inte bara en handling om döda barn, utan de liksom vältrade sig i det. Och i en viss scen som var så hemsk att jag skakade (råkade titta just då), satt tjejen bredvid mig och skrattade. Hur kan folk titta på sånt här utan att ta illa vid sig?

På imdb har man en guide för föräldrar så de vet om de ska visa filmen för sina barn. Jag får kanske börja använda mig av den, trots att den beskriver varenda scen ingående och då kanske man kan börja ifrågasätta om det är värt att se filmen i slutändan. Istället borde det finnas en märkning eller en varningstext, som helt enkelt indikerar att sånt här finns i filmen. Så man slipper veta allt i förväg men ändå vara trygg.

Nej, hädanefter får jag nöja mig med att se ytliga filmer om löjliga robotar, biljakter eller romantiska ”komedier”. För jag vill inte vara med om det här igen.

Oj, jag kanske ska nämna vad filmen heter som jag varnar er för? Shutter Island.