När jag var på badhuset

När jag var på badhuset en gång i Umeå (där jag bodde då) funderade jag väldigt mycket över det här med att visa upp kroppen på offentliga platser.

Anledningen till att jag ens var där, var för att mitt dåliga samvete över att jag så sällan tar min dotter dit tog över, så jag gick emot alla varningssignaler som bara skrek inom mig ”neeeeeeeeeeeeeej släpp inte ut rumpaaaaaaan”. Redan innan jag tagit av mig kläderna klamrade jag fast vid handduken som om mitt liv hängde på det (handduken skulle ha varit liiiite större btw).

Motvilligt lade jag bort livlinan och duschade blixtsnabbt av mig och försökte få på mig baddräkten innan nån skulle hinna se mig naken (och det är ju lätt när man är blöt). Sedan tog det några djupa andetag innan jag tog steget ut i badhuset, med handduken hårt virad runt rumpan. Sen stod jag där bredvid poolen och tittade på min dotter ett bra tag innan jag började fundera på att hoppa i själv.

Jag kunde föreställa mig tankebubblorna som flög omkring där (nej, det var inte jag som tänkte det. Inte alls..).

”Den där mamman måste ha haft surrogatmamma så liten och perfekt hennes mage är”

”Hmpf. Komma hit och flasha med den där perfekta rumpan – så smaklöst!”

Men att glo på andra kvinnors perfekta kroppar utan vare sig hängande skinn eller stretchmarks hjälper ju faktiskt inte. För saken är att de flesta av dem förmodligen inte heller har en så bra självkänsla – trots ”perfekt” kropp. Så vad är problemet?

Varför kan vi aldrig vara nöjda med oss själva?

När jag stått en stund och funderat på det här så kastade jag handduken demonstrativt på en stol och klev i vattnet. Sedan spenderade jag de resterande timmarna med att skratta, bada, åka vattenrutschkana och ha väldigt roligt. Utan handduk. It’s all in your head!

5 Comments

  1. Linda

    Din slutsats är helt korrekt! Tänk att det ska vara så svårt att vara nöjd med sig själv. Visa mig på stranden eller i badhus har varit lite av en plåga i många år, och jag förbannar mig själv varje gång för att jag funderar så mycket på vad andra ska tycka och tänka. Men som att andra skulle ha tid att bry sig om hur jag ser ut!!? De har säkerligen fullt upp med att oja sig för sina egna kroppar. Får tyvärr är det ju så det fungerar. Satt igår med min dotter och tittade på bilder från en semester för ungefär ett år sedan som jag inte tittat på på länge, och kom till en bild på mig själv i bikini. Blev väldigt frågande då jag såg så smal ut. Min man bara suckade när jag kommenterade detta faktum……Så jaa, it’s all in your head! Må bra och ha roligt i stället för att noja över din kropp!!

    1. Johanna

      Tack för att du delade med dig, Linda! Nu vet ju jag hur du ser ut och i mitt huvud skulle du hamna i den där ”perfekt kropp”-kategorin. Men som jag anade så tycker du inte så själv. Tänk om vi alla bara kunde släppa alla tankar om våra kroppar och ha KUL istället! 🙂

  2. Pingback: Ångest på badhuset – inte bara för tjejer | Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *