”Min inre bild av mig själv tar över totalt nu”

Mina tankar om mig själv har hindrat mig från att göra MÅNGA saker i livet. När jag fixerade på att jag var tjock och ful ville jag ju inte visa mig på stan, eller följa med kompisar ut och göra saker, gå på fest eller träffa nya människor. (Och jag var ju inte ens tjock då). Två av mina mail till Camilla: (läs här om du inte förstår vad jag menar)

”Vill bara gråta och gråta. Jag känner mig så ful och tjock och mår fysiskt illa när jag tänker på hur jag ser ut. Det är så, så fel, och jag vet det, men just nu tar de negativa känslorna över och jag mår riktigt dåligt. Jag försöker att inte vända mig till maten, men det är så svårt, en riktig kamp. Jag är inte sugen och jag klarar av det, men det är väldigt jobbigt. Jag ser bara hur stor min mage och mina höfter är, jag kommer inte förbi det. Och jag blir så deppad över att jag är sjuk hela tiden och inte kan träna. Jag kan inte äta hur lite som helst heller, och jag känner mig bara tjockare och tjockare. Vågen är trasig så jag kan inte hålla koll heller, min inre bild av mig själv tar över totalt nu. Jag ska köpa en ny våg, det är det enda sättet för mig att vara verklighetsförankrad, ser jag vilken siffra som står där vet jag hur det står till. Nu tror jag (på riktigt!) att jag gått upp fem kilo, fastän jag vet med hjärnan att jag inte gjort det. Men jag bara ser fettet på magen och vill gråta.”

”Det som kan dra ner vid vissa tillfällen är om jag känner mig svullen/tjock just den dagen och ”inte har något att ha på mig”. Och ja, ilskan finns där. Varför är JAG tjock? Varför kan jag inte få se ut som alla andra? Varför??? Jag förstår ju i hjärnan att det inte är så, men när monstret tar över – då tar monstret över. Även om jag NU vet det och det inte händer lika ofta, eller lika gravt, som förut.”

Monstret kallade vi det för. Det där inom oss som ville förstöra, dra ner och sa till oss att vi var fula, tjocka, värdelösa. Jag har inte sett skymten av det på länge nu.

Bild: www.digitalphotos.net

6 Comments

  1. Pingback: Jul, ångest och monster | Johanna Arogén

  2. Pingback: Hur du blir av med den elaka rösten inuti | Johanna Arogén

  3. Pingback: Normalt ätande – en ny vändpunkt i mitt liv | Johanna Arogén

  4. Pingback: Lilly Pulitzer, fetmobbning och rätt attityd mot fetma | Johanna Arogén

  5. Pingback: Att bemöta någon som känner sig tjock – Johanna Arogén

  6. Pingback: I’m going vegan (för att minska smärta från fibromyalgi) – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *