Ätandet är ett symtom på sjukdomen

När jag ser tillbaka så gjorde jag om och om igen ursäkter för mig själv. “Jag äter bara xxx kalorier om dagen och mår jääääättebra…!” Och jag bytte “strategi” varje vecka. Registrerade mig på viktpejl ena veckan, åt LCHF nästa vecka, pulverdietade ett tag, eller struntade i allt och bara fokuserade på träning en annan vecka.

Varje gång tänkte jag att NU har jag hittat lösningen. Punkt. Så höll jag på.

Vidare så vandrade jag mellan tankar om att vara fet och ful och MÅSTE hitta en lösning för att gå ner i vikt, till tankar om att jag faktiskt dög som jag var och bara ville må bra.

Men innerst inne ville jag aldrig “bara” må bra – jag ville alltid bli smalare.

Och varje gång jag läste om något tips, om hälsa eller vikt, hur man lyckas eller hur man mår bra – så blev jag bara mer och mer frustrerad. Varför kan inte jag? Varför funkar det inte? Inget av det jag läste gick att applicera på mig. För det spelade ingen roll vilka vanliga strategier jag använde mig av, det misslyckades ändå. Mitt problem var ju nämligen inte vad andra vanliga människor har problem med. Jag behövde komma till orsaken till mitt beteende, för att kunna ändra på det. Det var inte ATT jag åt, utan VARFÖR jag åt.

Det spelar ingen roll om du tänker att du ska äta för att må bra eller gå ner i vikt, för det håller bara en liten tid, sen är du tillbaka i gamla spår igen. Det handlar inte om ätandet utan beteendet, och ätandet ett SYMTOM på sjukdomen. Du kan inte behandla symtomet (ätandet) förrän du gått till botten med orsaken till sjukdomen (din syn på dig själv).

Men även om det nu inte primärt handlar om ätandet, så mår man ju så dåligt rent kroppsligt av att inte ha kontroll. Därför ÄR ätandet viktigt, även om det bara är ett symtom. 

Att leva NORMALT är nyckeln till att bli frisk. Att äta vad normala människor äter utan att fixera sig vid metoder eller resultat. Äta så att man orkar och inte går omkring och är hungrig. Bara äta.

4 kommentarer

  1. Pingback: Hur jag inte fick hjälp med min ätstörning | Johanna Arogén

  2. Pingback: Svar på fråga om barn och övervikt/ätstörningar | Johanna Arogén

  3. Pingback: Kvinnor räknar kalorier istället för att förändra världen | Johanna Arogén

  4. Pingback: Nej, jag ”borde” inte bli smal! – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *