Om att vara tjock

I morse var jag på gymmet. Jag tränar på arbetstid, den är min egen eftersom jag är min egen chef. I alla fall, så var det första passet sedan jag började träna igen (i november) som ryggen var smärtfri. Nu efteråt har jag ont, men inte så jag behöver ligga ner. Det går framåt alltså!

Det jag funderade på i omklädningsrummet var min kropp. Jag tjuvlyssnade på några tanter som var i duschen när jag bytte om, de måste ha varit över 70. De resonerade kring sina kroppar – ”Här står vi med våra valkar” ungefär – men sen kom de överens om att det nog är hälsosamt att ha lite över när man är gammal. Och det har de ju rätt i. Ändå kände jag lite skam över min kropp, och ville dölja den. För tanterna. Why, liksom?

Men så tänkte jag: Det är ett privilegium att få vara tjock ett tag. Jag minns när jag vägde 20 kg mindre och tänkte att jag var fet som en val. När jag vägde ytterligare 20 kg mindre (alltså 40 kg mindre än nu) för 15 år sedan trodde jag också att jag var tjock, och då var jag nästan underviktig. Ja, jag var ätstörd – men de flesta tjejer tror att de är tjockare än vad de är! Eller hur?! Så nu när jag faktiskt är tjock har jag fått lite perspektiv på saker och ting. Inte för att jag tänker stanna så här, för det är inte min naturliga trivselvikt. Men det är en bra erfarenhet.

Jag väljer att använda ordet tjock, inte överviktig, fyllig eller ”stor”. Varför har det blivit ett så fult ord? Kanske för att man blir annorlunda behandlad för att man är tjock. Att det har blivit ett skällsord. Din tjockis. Det hörde jag mycket när jag var liten.

På senare tid har jag fått såna underbara blickar. Du vet en sån där blick man får av smala personer (tjejer) som tittar på en uppifrån och ner, och så upp igen, kanske fastnar blicken på magen en stund. Hon verkar inte kunna förstå hur man kan bli så tjock som jag. Är jag så äcklig? Nej då, jag blir aldrig förnärmad. Jag vet varför jag är tjock och det spelar ingen roll vad andra tycker eller tror. Men jag undrar lite om hon tror att jag inte märker att hon tittar på mig på det sättet.

1. Att vara tjock innebär inte att man ständigt är sugen på sötsaker och chips

2. Man kan vara tjock på grund av sjukdom, skador eller att man tillfrisknar från en ätstörning

3. Att vara tjock innebär inte att man är lat och okunnig

4. Att vara tjock innebär inte automatiskt att man har dålig kondition

5. Alla tjocka vill eller kan inte gå ner i vikt

6. Det är inte alltid ohälsosamt att vara tjock

7. Självkänsla har inget med vikten att göra

Om att vara tjock

11 kommentarer

  1. Pingback: Det går att leva hälsosamt utan att vara störd | Johanna Arogén

  2. Rebecka

    hej! Jag hade svår anorexi i ca 1-1,5 år och har sen en månad tillbaka fullständigt skitit i allt och bara ätit allt vad jag ville. godis, sötsaker etc etc. du skrev att man kan vara tjock för att man tillfrisknar från en ätstörning. är detta vanligt? för jag har lagt på mig VÄLDIGT mycket för att bara ha gått en månad med ”onyttigheter”. kommer jag liksom komma tillbaka till en ”vanlig” form? tror du?
    tack.

  3. Pingback: Problemet med att bekämpa fetma är att göra det till varje pris | Johanna Arogén

  4. Pingback: Nej, överviktiga barn beror inte uteslutande på lata föräldrar | Johanna Arogén

  5. Pingback: Förutfattade meningar | Liselotte Melander

  6. Pingback: Tankar om framtiden, mitt i sommaren | Johanna Arogén

  7. Pingback: Ordet "tjock" | Liselotte Howard

  8. Pingback: 7 anledningar att skippa Khloé Kardashians ”Revenge Body” – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *