Att bli fri från sin ätstörning är ett aktivt val

Gästinlägg av Emelie Ivert

Tidigare publicerad i Insikt, medlemstidning för Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, se www.abkontakt.se för mer info.

Det är svårt att generalisera om ätstörningar, och det gäller både för de utlösande faktorerna, hur sjukdomen yttrar sig och vägen till att bli frisk. Psykiska sjukdomar tar varierande uttryck eftersom alla människor är olika och har unika livserfarenheter. Dock vill jag lyfta fram någonting som varit gemensamt för alla de tjejer inklusive mig själv som idag kan säga sig vara friska från ätstörningar. Det handlar om det sista, men kanske svåraste och mest komplexa, steget i tillfrisknandet – då man avidentifierar sig från sin ätstörning och väljer att vara fri.

När kroppen fungerar normalt igen och motivationen att bli frisk väckts upplever många att de hamnar på en platå i processen att tillfriskna. Matschemat följs, kroppen orkar med vardagen, kanske träffar man vänner ibland och har börjat fungera på andra saker än kaloriinnehåll. Tillfrisknandet till detta stadium kan gå snabbt eller långsamt, men just vid den sista etappen fastnar många. Det finns en gråzon där individen fungerar nästan normalt, men utan att uppleva sig som frisk. Det handlar många gånger om en viss matkontroll, där ångest eller osäkerhet kopplad till ätandet ofta finns kvar. Vidare är självkänslan fortfarande i stor utsträckning beroende av vikten och utseendet.

Det kanske mest problematiska är vardagen, hur man gör olika val med hänsyn till en försvagad men fortfarande existerande sjukdom. Många av de tjejer jag träffar som är nästintill friska berättar hur de kan avstå från middagsbjudningar eller undvika att äta om maten inte är nyttig. De kan planera dagen efter måltider eller dra sig undan i ensamhet för att den kroppsbaserade självkänslan inte är stark nog. Dessa till synes små anpassningar i vardagen får förödande konsekvenser för en individ i ett större perspektiv.

När inget utrymme för spontanitet lämnas och möten eller tillställningar som egentligen lockar undviks så utesluter individen en stor del av livet. I denna fas kan många – och inte bara de med en ätstörningsdiagnos – gå runt länge, i värsta fall ett helt liv. Tankar och känslor som ”jag ska bara” eller ”sen, när jag är frisk” håller kvar en person på en nivå av begränsning. Källan till inspiration, kreativitet och livslust får aldrig utrymme. Livet fungerar men det finns alltför små mängder lycka, iver, närvaro och engagemang, känslor som är helt avgörande för ett fullgott liv.

Att ta det sista steget mot frihet och ett liv utan ätstörningar är ett rationellt beslut. Det finns inget matschema eller någon terapi som kan läka en person med ätstörningar fullt ut. Det sista steget måsta komma inifrån. De personer som anser sig friska från ätstörningar har gemensamt att de befunnit sig på gränsen till friskheten och helt enkelt valt att ta steget. Anledningarna är lika många som dessa personer, men det handlar alltid om en insikt att vänner, kärlek eller intressen är viktigare än den kontroll och kroppsfixering som en ätstörning ger.

Självklart går det inte över en natt, det krävs många små val och mycket ansträngning för att bli fri från en ätstörning. Men utan insikten om att livet är här och nu, att man som människa hela tiden gör val som baseras på vad man anser betydelsefullt i livet kommer man aldrig att bli frisk. Fråga någon eller dig själv när du känt att livet är som bäst. Det är sällan ensam över en skål yoghurt utan troligare i rus av kreativitet eller samvaro med andra. Det är när man fastnar i en bok i flera timmar, äter glass med vänner i solen eller åker på den där resan utan att reflektera. Dessa tillfällen och många fler kommer bara när man väljer att inte styras av en ätstörning längre.

Emelie Ivert

ätstörning, ätstörningar, fri, frisk, abk, anorexi, bulimi, emelie ivert

Bild: SXC

8 Comments

  1. Yes, man måste välja! För mig var det viktigt att ta det ett steg till. Inte bara vara diagnosfri utan verkligen FRI! Att verkligen bli friare än jag någonsin varit och inte alls behöva styra av samhällets ramar och normer. Att jag kan hitta mig själv, älska mig själv och min kropp oavsett hur den är. Att den kan vara min vän och inte min fiende, oavsett ideal. Att inte känna press av idealen. Yeah, frihet rockar!

    1. Hihi 🙂 Jag tror att jag faktiskt tagit det steget också. Ibland kommer tankarna, men inte så att det styr mig på något sätt. Det är verkligen härligt att kunna gå på stan, träffa folk och göra vad jag vill utan att må dåligt över hur jag ser ut!

  2. Anonym

    Hej! Jag har en fråga som gäller min kompis. Hon mår väldigt dåligt pga hennes vikt och skippar därför ofta flera måltider på en dag. Det kan hålla på såhär i flera veckor, att hon varken äter lunch eller middag och dessutom tränar i princip varje dag just för att få bort det där extra kilorna. Om hon en dag har missat en träning kan hon kompensera det med att inte äta något. Hon förlorar också mycket energi på detta och är därför trött hela tiden. Jag märker att hon mår väldigt dåligt men jag vet inte om jag ska prata med henne om det eller inte eller gå till en vuxen direkt. Jag är nämnligen inte lika tajt med henne som jag en gång vart. Därför undrar jag om du som nästan suttit i samma sits skulle ha velat att någon gick fram och pratade med dig om det eller ej

    1. Hej! Jag tycker att du kan prata med henne om det. Vad jag minns var det ingen som ifrågasatte mitt beteende, men jag kanske hade behövt det. Fast gör det på ett kärleksfullt sätt. Säg bara att du tänkt på att hennes förhållande till mat inte är hälsosamt, att hon skulle må bättre om hon fick ordning på det. Man kan ju gå ner i vikt genom att äta mat också! Visa henne att du finns där och att du kommer att stötta henne igenom det. Och får du ingen respons alls kanske du kan prata med någon vuxen om det så att hon får den hjälp hon behöver. Vilken bra vän hon har! Bara att du bryr dig på det här sättet gör att hon kommer att komma långt! Kram till dig!

      Läs gärna här: http://www.abkontakt.se/index.php?option=com_content&view=article&id=155&Itemid=96

  3. Bra skrivet! Och helt sant att man måste VÄLJA att bli fri(sk). Jag har länge hattat mellan det sjuka och det friska, levt på halvfart, varit ”nästan” frisk, innan jag slutligen bestämde mig för att ta steget FULLT UT, och bli HELT frisk! Det var det bästa beslutet jag någonsin fattat, livet är för kort för att bara existera och inte LEVA!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *