Från självmordstankar till ett underbart liv

Självmord bland unga ökar i Sverige. Det är fruktansvärt. Det får inte vara så…

Det jobb som jag gör handlar i slutändan egentligen om självmordsprevention och det är det som driver mig framåt.

Jag ser deras ansikten framför mig och jag vet att det är därför jag gör det här. Även om det är så sjukt tungt, och stunder där jag inte tror jag orkar mer, så vet jag att jag gör det jag ska. Även om det är en liten, liten del i det som görs i stort.

Idag vågar jag erkänna att jag varit där själv.

Det är så lätt att tränga undan, och det är tabu i många sammanhang. Men jag har mått så dåligt att jag tänkt tankarna att inte leva mer. Både när jag var barn, och när jag varit tonåring och vuxen. Jag minns att jag ritade bilder på mig själv med uppskurna handleder, blodet forsande. Då var jag runt 10-11. Jag har varit i stunder då jag tänkt att det vore så mycket lättare att bara dö. Men så är det ju inte.

Det liv jag lever nu är så fantastiskt på många sätt. Livet är inte lätt, men det ska vara en berg-och-dal-bana! Livet ska vara en utmaning! Tänk om jag hade missat det? Tänk om jag gett upp? Då hade jag ju aldrig fått uppleva allt det här underbara. Att bli mamma. Att få hjälpa andra till bättre hälsa. Jag hade aldrig fått skriva det här inlägget, kanske just till dig som läser.

Tankarna är borta nu. Men att jag gått igenom det själv gör ju att jag kan säga till någon som är där nu att det finns ett liv imorgon också. Att det inte finns några problem som inte löser sig. Det finns ingen situation som är så svår att den inte går att ta sig ur. Jag har aldrig varit sexuellt utnyttjad eller gått hungrig på gatan. Men det finns de som tagit sig ur det också. Det jag vill säga är att ditt liv är värt att leva. Tro mig, du är älskad.

Har du sådana här tankar och vill prata med någon? Eller är du orolig för någon i din närhet? Då finns Självmordsupplysningen. Här kan du få kontakt och hjälp. Ge bara inte upp! 

självmord, unga, barn ungdomar, tonåring, självmordstankar, suicidprevention, självmordsprevention, självmordsförebyggande, förebyggande, hjälp, pepp, livet, liv, kämpa, självmordsupplysningen, stöd, prata, orolig, tankar, johanna arogen

7 kommentarer

  1. Iza

    Fantastisk blogg! Vad imponerad jag blir av dig, av hur långt du har kommit och av vad du kämpar för. Heja dig! Jag kommer att fortsätta dyka in här lite då och då. Kram

  2. Berit

    Ja fy vad tårarna rinner. Vi ska i morgon på begravning efter en pojke, blott 14 år som valde att avsluta sitt liv. Önskar så att han hade signalerat att han mådde dåligt så att vi kunnat hjälpa. Det kom verkligen som en chock för alla och jag vill verkligen till ”andra sidan” och prata med honom för att förstå.

  3. Pingback: Nej, jag ”borde” inte bli smal! – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *