Hur du pratar med din dotter om hennes kropp

Har du ingen dotter? Detta passar lika bra in på en son. Har du inga barn alls kan detta vara bra att läsa ändå, eftersom alla vuxna ett barn kommer i kontakt med är förebilder. Välj att vara en positiv förebild!

Prata inte med din dotter om hennes kropp, annat än för att lära henne om hur den funkar.

Har hon gått ner i vikt? Säg ingenting.

Har hon gått upp i vikt? Säg ingenting.

Tycker du att din dotters kropp ser snygg ut? Säg ingenting.

Ge henne en komplimang som inte har något alls med hennes kropp att göra

Kommentera inte heller andra kvinnors kroppar inför din dotter. Varken snällt eller elakt. Lägg ingen värdering i hur andra ser ut över huvud taget.

Lär henne om vikten av medkänsla för andra, men också om hur viktigt det är att ha medkänsla för sig själv. Lär henne att oavsett vad hon gör, och hur hon ser ut, så är hon värdefull och viktig.

VÅGA inte prata om vad du tycker om din egen kropp. Prata inte om din ”kosthållning”. Banta inte alls inför din dotter. Säg inte ”Jag äter inte kolhydrater just nu” eller ”Jag ska inte äta middag idag, jag äter senare”. Din dotter ska aldrig få veta att ”kolhydrater är onda” eller att ”kroppen mår bra av fasta”.  Skammen över vad du äter blir uppenbar eftersom du känner skam över dig själv. Köp och laga hälsosam mat, utan diskussion.

Lär din dotter att tillaga grönkål, men lär henne också hur man bakar chokladkaka med smör.

Dela med dig av din kärlek till att vistas utomhus. Uppmuntra din dotter till att röra på sig, för det hjälper henne att känna sig mindre stressad. Uppmuntra henne till att klättra i berg, cykla, spela fotboll, eller andra sporter – för det hjälper henne att bli en självsäker kvinna i framtiden. Tvinga henne aldrig att vara med i något hon inte själv älskar. Låt inte din egen prestige ta över.

Kanske ni båda har tjocka lår eller breda bröstkorgar. Det är lätt att känna avsky för dessa ” icke idealiska” kroppsdelar. Sluta upp med det! Berätta för din dotter att med sina ben kan hon springa ett maraton om hon vill, och inuti sin bröstkorg har hon starka lungor. Hon kan skrika, sjunga och lyfta upp hela världen, om hon vill.

Inspirerad av en text på engelska som jag inte vet källan på.

fiskar

11 Comments

  1. Jessika

    Bra text som MÅNGA borde läsa! Det är skrämmande att höra föräldrar som när de lämnar sina barn på morgonen i skolan börjar samtala med andra föräldrar om ex hur går det med 5:2? ”Jag får ont i huvudet, men imrg får jag äta”…. Synd att de inte tänker på barnen bredvid som har öron som kastrull-lock.

  2. Om min mamma ändå hade fått läsa det här INNAN hon började ge komplimanger för min kropp… Vid kanske åtta år,
    Ma : Du kan ha så där korta kläder för du har ju så snygga ben!
    Hon menade ju bara väl, men tanken som kom upp i mitt huvud var ”jaha, man kan alltså ha fula ben”
    Några år senare fick hon mig även att förstå att man kunde ha tjocka armar. Det var inget jag hade tänkt på tidigare (magen hade jag vetat om, men inget annat), men eftersom hon nämnde att hennes armar var för tjocka för att ha linne så förstod jag ju att man kunde ha ”för tjocka armar” också. Sedan dessa eviga kommentarer om ens kropp…bara positiva från mamma så klart men hon är ju liksom ens mamma så det är väl klart att hon säger att man är fin. Dock gör ju dessa inget annat än att man blir medveten om den kropp man har, den kropp man helst vill glömma. Om ingen någonsin hade kommenterat andras kroppar – varken positivt eller negativt – hade det kanske inte funnits något som kallas kroppsideal. Då hade det liksom bara varit en kropp som tar en från A till B, ett redskap och inget andra människor för bedöma, inte en själv heller för den delen.

  3. En sådan bra och klok text! I dagens samhälle är det så fokuserat på hur man ser ut och det förs redan till de små och nog har de öron som kastrullock..Jag hoppas att jag kommer applicera detta på mina egna barn, oavsett kön.
    Önskar så att fler kommer läsa detta!!

  4. Pingback: Hur en pratar med sin dotter om hennes kropp | Kampen mot monstret

  5. Pingback: En komplimang är en komplimang: Om att lära sig att ta åt sig på rätt sätt | Liselotte Melander

  6. Pingback: Om smalhets och barn – en länksamling – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *