Miss Skinny del 4: Mina tankar

Om du inte vet vad det här handlar om får du gärna läsa mina tidigare inlägg först:

Miss Skinny – webbshoppen med det lilla proana-extra

Miss Skinny del 2: Attityder och missförstånd om att vara smal vs tjock

Sanningen om Miss Skinny

Igår var jag på presskonferensen som Frisk & Fri ordnade på grund av lanseringen av Miss Skinny. Jag har även läst mängder av artiklar och blogginlägg som både hyllar och kritiserar PR-kampanjen, läst kommentarer på Facebook, andra sociala medier och här i min egen blogg från människor som är jätteledsna, arga och besvikna. Många är kluvna, och det är delvis även jag när jag tänker på alla som fått lida. Därför ska jag försöka skriva en text om min syn på detta.

miss skinny, proana, pro-ana, sajt, webbshop, ätstörningar, självskadebeteende, självskada, psykisk ohälsa, kläder, size zero, frisk&fri, frisk, fri, förening, riksförening, kampanj, osund, kroppsideal, ideal, skönhetsideal, presskonferens

”Skäms du inte, David?”

Hanna Kihlander, pressansvarig på Frisk & Fri, ställde den frågan till styrelseordförande David Clinton, leg. psykoterapeut, psykoanalytiker och docent vid Karolinska institutet. Svaret blev nej.

”Vi blir utsatta för den här galenskapen varje dag men som vi inte reflekterar över: Hur vi betraktar våra kroppar, hur vi skäms över dem och hur vi tror att om vi bara hoppar på den senaste dieten kan vi bli lyckliga.” (SVT)

Och som Pontus Caresten, copywriter på Shout (PR-byrån som gjort kampanjen) skrev i Resumé:

”Vi utsätts för dessa budskap hela tiden. Snarlika bilder och liknande retorik finns överallt. Modebranschen frågar oss om vi passar in, om vi duger, om vi är tillräckligt vackra, smala, snygga. Men oftast står det mellan raderna. Och kruxet är ju att vi har vant oss. Vi reagerar nästan aldrig. Den plumpa retorik Miss Skinny använde i en enda vecka får folk att förfäras. Med all rätt. När folk förfäras händer nämligen saker. Redan nu har ämnet diskuterats mer än på väldigt länge, om precis rätt saker. Hur långt kan det gå? Var är modebranschen på väg egentligen? Hur länge kan vi vänta?”.

”Varför glöms männen bort?”

Det är ett faktum att många män drabbas, och det är helt rätt att de inte får glömmas bort. Just i den här kampanjen var man tvungen att göra ett snävt fokus, vilket blev kvinnor, eftersom det är kvinnor som drabbas hårdast. För två år sedan gjorde Frisk & Fri en kampanj om män som drabbas av ätstörningar.

Varför ”Say Bye bye to Miss Skinny”?

Precis som jag ofta försöker förklara i andra sammanhang, så handlar kampanjen inte alls om att man inte får vara smal. ”Bye bye to Miss Skinny” tolkar jag som att det handlar om att man säger hej då till webbshoppen alla väntade på – men som aldrig fanns, och samtidigt god natt till idealet. Det vill säga idealet att man bara duger om man kan ha size zero, eller nära inpå. Självklart duger man om man kan ha storlek 32 också! Det är inte det som är poängen, utan att alla storlekar duger. Och de var Frisk & Fri tydliga med att förklara.

Jag tror så här…

Jag tror ärligt att Frisk & Fri är beredda att ta emot dig som påverkats negativt av kampanjen. De finns där och stöttar, precis som de gjort innan.

Jag förstår verkligen alla de som känt att reklamen triggar, människor som annars lider tillräckligt ändå. Det känns såklart onödigt och tråkigt. Och till det har jag inga svar, utan låter Frisk & Fri tala för det. Däremot väljer jag att se positivt på vad som hänt. Nu när vi ändå är här, så kanske vi kan försöka arbeta tillsammans mot det mål som ändå är gemensamt?

Vi människor är olika och tar åt oss, blir påverkade, olika mycket av olika saker. Mer eller mindre medvetet. Har man inte tidigare sett tendensen i media, sociala medier, modebranschen, musikindustrin, osv osv – att skönhetsidealen är sjukliga – så missar man nog poängen med Miss Skinny. Med det inte sagt att de som känner sig sårade inte räknas, för det är ju dessa personer som är de viktiga. Och jag tror verkligen att de förstår poängen. Vi måste höra dem som mår dåligt. Jag mådde också dåligt när Miss Skinny kom. Jag kände mig oerhört maktlös. För oavsett hur mycket man skriker så fattar inte folk. Det är det som gör att jag inte orkar ibland. Att möta ett sådant enormt motstånd hela tiden.

För vi måste börja öppna ögonen. Förstå att 14-åringar pratar botox och andra ingrepp. Sjuåringar som tycker de är för tjocka. Vad tror man att det kommer ifrån? Självklart från oss vuxna! Och vi vuxna tar det ju inte ur tomma luften! Miss Skinny använde sig av hårda ord med ett rakt, och fult, budskap. Men budskapet i sig skiljer sig inte från det vi möts av varje eviga dag. Inte det minsta.

Tillägg:

Läs gärna Hanna Kihlanders debattext som svar på kritiken.

En kommentar

  1. Pingback: Miss Skinnys budskap finns på riktigt | Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *