Så kan vi känna igen tvångsmässig träning

Den här artikeln är översatt från Huffington Post, och något förkortad.

Trots en del väldigt övertygande bevis för att det finns en koppling mellan tvångsmässig träning och ätstörningar, inklusive en studie som visar att 38% av de som lider av anorexia nervosa ägnar sig åt tvångsmässig träning, så erkänns inte detta beteende som en egen diagnos (1). Spel- och internetberoende har nyligen inkluderats i den nya DSM-V, men för tvångsmässig träning var slutsatsen att det behövs mer forskning för att det ska kunna bli en formell diagnoskategori. Trots att det är ett högst verkligt problem för många människor som lider av ätstörningar och andra kroppsrelaterade störningar.

Jennifer Lombardi från Eating Recovery Center of California svarar på vanliga frågor om tvångsmässig träning och ger några tips som kan hjälpa till att känna igen beteendet och få hjälp.

Vad är tvångsmässig träning?

Begreppen tvångsmässig träning och överdriven träning går in i varandra, och det finns ingen universell terminologi. Tvångsmässig träning definieras generellt som att det handlar om en betydlig mängd fysisk aktivitet kombinerad med ett tvångsmässigt behov av att göra denna aktivitet (2). Med andra ord, träningen är obligatorisk i sin natur och det behöver inte vara en speciell typ av träning. Det är viktigt att förstå syftet bakom beteendet – om det finns någon form av desperation eller oro om personen inte kan utföra sin fysiska aktivitet, så är det troligtvis ett problem.

tvångsmässig träning

Hur kan kulturella uppfattningar om träning göra det mer komplicerat att identifiera och behandla tvångsmässig träning?

Under de senaste åren har det skett en stor kulturell förändring kring idén om att träning kan hjälpa dig – inte bara för den generella hälsan och i att bibehålla en hälsosam vikt – utan också som ett verktyg för att hantera ångest och förebygga depression. Träning får oss också att ”må bra”, och intressant nog händer det ofta att personer som tränar tvångsmässigt och överdrivet har bättre självkänsla trots att de har sämre kroppsuppfattning. Träning är konkret, mätbart och accepterat i samhället. Dels finns en inre belöning av att träna, och dels ökar självkänslan hos dessa personer för att de är bra på något som anses vara ett ”hälsosamt” beteende i samhället.

Men träning är en av de beteenden som faktiskt betyder något annat för en person med ätstörning. Det kan jämföras med kulturella uppfattning om vin – forskning har visat att ett glas rött vin är ”hälsosamt för hjärtat”, men den del av vården som förstår hur beroende fungerar skulle aldrig säga till en alkoholist att ett glas vin om dagen är hälsosamt.

Vad är skillnaden mellan elitidrott och tvångsmässig eller överdriven träning?

Det verkar generellt som att man blandar ihop att träna överdrivet och ”overreaching”. Att träna överdrivet innebär långverkande trötthet och försämrad prestationsförmåga, medan ”overreaching” handlar om att träna på ett sätt så att idrottaren kan pusha sig själv förbi kroppens nuvarande kapacitet – att överträffa sig själv (3). Overreaching är en vanlig metod inom idrotten.

Att träna överdrivet inkluderar istället:

  • överdriven intensitet och varaktighet
  • otillräcklig vila
  • ohälsosamt psykiskt tillstånd
  • undernäring

Skillnaden mellan dessa två begrepp är vanligtvis den nutritionella biten – elitidrottare som tränar hårt för att bli bättre får oftast i sig den näring de behöver för att kunna träna som de gör. De idrottare som inte tränar för att förbättra sin uthållighet och prestation inför en tävling, utan tränar ”bara för att”, måste bli medvetna om sina val, så att de inte faller in i ett ohälsosamt beteende med tvångstankar och dålig nutrition.

Referenser: 

1. Brewerton TD, Stellefson EJ, Hibbs N, Hodges EL, Cochrane CE. ”Comparison of eating disorder patients with and without compulsive exercising.” International Journal of Eating Disorders. 1995 May;17(4):413-6.

2. Bewell-Weiss CV, Carter JC. ”Predictors of excessive exercise in anorexia nervosa.”Comprehensive Psychiatry. 2010 Nov-Dec;51(6):566-71.

3. How to Tell When You’re Over-Reaching or Over-Training.

Bild: SXC

8 kommentarer

  1. Pingback: Fun is the new fit | Liselotte Melander

  2. Pingback: Oansvarig #fitspo — vad de tror de säger och varför det är skitsnack (av Kevin Moore) | Johanna Arogén

  3. Pingback: Vanor för ett balanserat träningsbeteende | Livskick

  4. Pingback: Skadliga effekter av bilder i sociala medier – detta kan vi göra | Johanna Arogén

  5. Pingback: "Allmänt känt" om ätstörningar - om att balansera ilsken glöd med pedagogisk ödmjukhet | Liselotte Howard

  6. Pingback: 6 anledningar att inte fokusera på vikten det här året – Johanna Arogén

  7. Pingback: Killar och kroppsuppfattning, media & ätstörningar – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *