Ljudet mina lår gör när jag går

Egentligen har det är sjuka idealet att låren inte ska gå ihop funnits länge – på ett eller annat sätt. På en av mina föreläsningar var det en lite äldre kvinna som berättade att hon alltid varit naturligt smal och mådde dåligt över att hennes lår var för smala, för på den tiden var idealet ett annat.

Jag minns när jag var yngre och alltid hade problemet att jeansen blev slitna precis där vid låren, det gick hål till slut. Jag skämdes för det, och jag fick gliringar av jämnåriga ibland. Och detta var på stenåldern (eller 20 år sen) när det inte fanns internet. Nu möts vi av bilder på ”perfekta” lår (och rumpor) precis överallt, så det kanske inte är så konstigt att idealet är starkare och på något sätt mer inflytelserikt nu. Om alla bilder visar denna typen av kropp vet vi ju inget annat.

Och när jag läste den här texten kom jag ihåg det där ljudet. Ritsch ratsch. Särskilt med jeans. Jag är dessutom kobent (vilket jag fått många hånskratt för genom åren, både av vuxna och andra barn), så jag måste ha låtit högt när jag gick. Och det lär det ju göra fortfarande eftersom kobenen är kvar och låren är tjockare än nånsin. Men jag skäms inte längre, tänker aldrig på det. Varför skulle jag? Och det är verkligen inget att skämmas för – speciellt eftersom de flestas lår går ihop helt naturligt. Säger en del om ”idealet”, eller hur?

Alltså måste ju de flesta av oss låta när vi går. Well – let’s make more sound together then!

lårgap, thigh gap, mellanrum, låren, ideal, kroppsideal, jeans, ljud, lår,

3 Comments

  1. Väcker minnen hos mig också. Jag minns att tighta obekväma jeans ofta lämnade röda ”skavsår” på insidan av mina lår, där de gnuggades mot varandra under dagen. Och ja, jag skämdes också – istället för att byta till byxor som inte gav mig ont och märken… //också kobent

    1. Lustigt vad man utsätter sig för ibland! Särskilt som ung kanske. Jag minns också att när jag hade kjol under sommaren som 16-åring fick jag alltid ruskiga skavsår efter att låren gnagits mot varann. Speciellt eftersom jag promenerade med kärleken runt, runt Oxelösund hela sommaren 🙂 Tror dock att just då mådde jag bra och brydde mig inte så mycket om det. Var ju kär 😉

  2. Pingback: Ljudet mina lår gör | Kampen mot monstret

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *