Självskadebeteende bland unga i sociala medier

I takt med teknikens framfart (som på så många sätt berikar och underlättar våra liv) får våra gamla mänskliga beteenden nya verktyg för att få utlopp. Ett exempel är ju thinspiration, som skulle kunna tolkas som en typ av självskadebeteende – inspiration till självsvält och överträning i jakten på den magra kroppen. Ett annat fenomen är spridning av bilder som uppmanar till andra typer av självskadebeteende.

Det kan handla om att visa upp sina skärsår (nyskurna och läkta), bilder på de verktyg man använder, citat som ”inspirerar”, eller egna ord som beskriver känslor och tankar. Under samma hashtags finns även rop på hjälp, uttryck för att vilja sluta, beskrivningar av hur omgivningen triggar igång gamla beteenden. Det finns överallt, men olika sociala medier har olika regler och är mer eller mindre tillåtande. På de medier som inte har någon policy när det gäller detta går det lätt att hitta innehållet man är intresserad av (t ex #triggering), på medier som har strikta regler finns innehållet men under andra hashtags (t ex #tr1gg3ring). Nu hittar jag bara på det sista ordet, men så här fungerar det på ett ungefär.

Därför kan det vara svårt att upptäcka på exempelvis Instagram. Man kan göra en sökning och sopa igen spåren lika snabbt. För att Instagram ska ta bort bilder som bryter mot deras policy måste användare anmäla bilden/kontot, och det är förmodligen inte så ofta man anmäler innehåll som man själv är intresserad av att se.

En rapport från 2011 visar att antalet unga (15-25 år) som tagits in på sjukhus på grund av avsiktligt självförvållade skador ökat markant de senaste tio åren.

Det svåra är att många blir bra på att dölja sina (inre och yttre) smärtor, och får en viss samhörighet med likasinnade via sociala medier. På ett sätt kan det vara en styrka, om man är ute efter att slå sig fri från beteendet, men det kan också vara destruktivt om man hela tiden blir triggad till att skada sig själv. En tjej som själv har erfarenhet av självskadebeteende säger:

”Ofta tror man att man hjälper varandra att bli bättre men det man egentligen gör är oftast att normalisera beteendet för sig själv och för den man har kontakt med.”

Att snoka på sitt barns Instagram är dock inte lösningen, speciellt eftersom det är långt ifrån alla som använder sociala medier på det här sättet. Istället är det viktigt, precis som alltid, att se sitt barn i ögonen och prata med det. Det är givetvis inte så enkelt, men att bli sedd och hörd gör en stor skillnad. Dessutom är det ju så att självskadebeteende är ett oerhört komplext problem, och denna beskrivning är mycket förenklad.

Föreningen Shedo har en sida med mycket bra information och stöd. Där finns även en färdighetslista för den som vill ha hjälp att undvika att skada sig själv.

2 Comments

  1. Pingback: Skadliga effekter av bilder i sociala medier – detta kan vi göra | Johanna Arogén

  2. Pingback: Sociala medier och depression hos unga vuxna: om att ge hopp och se nya vägar – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *