Den arroganta diethållaren

Michelle May har skrivit en riktigt bra och slagkraftig text om arrogansen i att hålla en diet.

”Do you remember the iconic image of Oprah wheeling out a little red wagon filled with 67 pounds of fat in 1988? Or Kirstie Alley strutting on to Oprah’s stage in a bikini in 2006? Or Valerie Bertinelli’s bikini splash commercial in 2012? These were dramatic examples of the arrogance of dieting.”

Så vad menar hon? ”Symtom” kan vara några av följande:

  • Du pratar oavbrutet om din diet, och vad du äter eller inte äter (eller lägger upp det i sociala medier).
  • Du är säker på att på något sätt ska den här gången (eller den här dieten) få ett annorlunda resultat.
  • Du fördömer i hemlighet (eller helt öppet) andra för att de väljer fel mat, väger för mycket, eller är ”ohälsosamma”.
  • Du tycker att du gör andra en tjänst genom att berätta för dem vad de ska och inte ska äta.
  • Du tycker att restauranger, din arbetsplats, dina vänner och din familj ska anpassa sig till din måltidsplan.
  • Du antar att om människor bara visste vad du vet, skulle de må mycket bättre.
  • Du antar att alla andra saknar viljekraft.
  • Du anser att du har upptäckt hemligheten, så du berättar om den för alla.
  • Du anser att vikt och hälsa kan förminskas till ett matematikproblem.
  • Du anser att du kan åsidosätta miljoner år av evolution och vara smartare än din ämnesomsättning.
  • Du tror att du kan undernära din kropp utan konsekvenser.
  • Du tror att du kan lura moder natur med låtsasmat och kosttillskott.
  • Du antar att du är mer hälsosam (eller mer attraktiv) för att du har lyckats nå en godtycklig siffra på vågen.
  • Du tror att en enda fallstudie är tillräckligt med bevis för att övertyga alla andra.

Känner du igen detta hos någon du känner? Eller kanske hos dig själv? Det jag tycker är så slagkraftigt är inte bara att jag känner igen mig själv, i hur jag brukade vara och bete mig (jag visste ju aaallt, och hittade ”lösningen med stort L” varje gång jag bytte diet), utan att mycket av dessa beteenden är så vanliga idag att vi inte lyfter på ögonbrynen. Det är fullkomligt normalt att offentligt kasta skit på någon som ”inte förstått att det är farligt med socker” eller inte vill svälta sig 2 dagar i veckan, och det är normalt att ifrågasätta varför man inte vill köpa xxxx (sätt in valfri ”magisk” kostprodukt) trots att det är ”revolutionerande” och ”förvandlat mitt liv”.

”Jag vet inte vad det är med att hålla sig till en diet några dagar (eller några år), eller gå ner några kilo (eller 50) i vikt som gör att man tycker att man har räknat ut allt…”

Ja, det är något med det här alltså. Vårt land är som förtrollat av 5:2-dieten och LCHF. Och att man efter att ha gått ner i vikt tycker att man har rätten att ge ut gratis kostråd. Jag skulle lika gärna kunna gå ner 30 kilo genom att bara äta lera, och sen börja predika om att det är räddningen för mänsklighetens fetmaproblem.

Det spelar ingen roll om forskningen säger si eller så – det är inte det som är poängen. För hur bra effekter man än får, så ger det ingen rätt att bestämma vad andra ska göra, och man har definitivt inte rätt att mobba andra för att de gör andra val.

Precis som hon, så menar inte jag heller att alla som håller en diet är arroganta. Det handlar bara om bemötande av andra människor.

Läs mer på temat:

Texter av Liselotte Melander

Texter av Jenny Larsson

arrogant, diet, diethållare, banta, vikt, viktminskning, viktnedgång, hälsa, kost, kostråd, kosttillskott, 5:2, LCHF, sverige,

Bild från Pinterest

5 Comments

  1. Pingback: Korrelation schmorealtion! Om att ta diet-"fakta" med en nypa salt | Liselotte Melander

  2. Pingback: Korrelation schmorelation! Om att ta diet-"fakta" med en nypa salt | Liselotte Melander

  3. Pingback: Att bemöta någon som känner sig tjock | Johanna Arogén

  4. Pingback: Matprat Livskick vill slippa 2016 | Livskick

  5. Pingback: Det problematiska med Clean Eating och Wellness – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *