Kvinnor räknar kalorier istället för att förändra världen

Beauty Redefined har lagt upp ett inlägg som handlar om att vi kvinnor aldrig kommer vinna kampen för jämställdhet om vi fortsätter oroa oss för våra kroppar. Läs hela på engelska här. Något som ploppade upp för mig var texten nedan, något som jag pratat om många gånger och tycker är viktigt att det kommer fram:

Kvinnor svälter sig. De spenderar mer tid på att tänka på sitt kaloriintag än på hur de kan förändra världen. Det är inte bara de allvarliga ätstörningarna vi behöver akta oss för. En undersökning som tidningen SELF gjorde 2008 visade att 75 % av kvinnorna som deltog rapporterade störda ätbeteenden, 37 % hoppade regelbundet över måltider för att minska i vikt, och 26 % tog bort hela livsmedelsgrupper. Rapportens slutsats var att ”ätbeteenden som kvinnor tror är normala, tex att utesluta kolhydrater, hoppa över måltider och extrembantning, faktiskt kan vara symtom på en ätstörning”.

Med det inte sagt att man har en ätstörning för att man jobbar med en viktnedgång eller utesluter kolhydrater. MEN det kan i vissa fall vara en förtäckt ätstörning. Jag vet, för jag har gjort det själv. Uteslutit saker och gått på dieter för att gå ner i vikt, vilket såklart ingen reagerade på för att det anses helt normalt att banta.

Det anses rent av viljestarkt och föredömligt att dieta. Man taggar alla sina instagrambilder med #minresaräknas eller #lchffunkar och så har man en ursäkt att fortsätta i sin ätstörning. Även här flödar det över med bilder på ”förändrade kroppar”, och i många fall handlar det mer om utseende och mindre om hälsa.

Missförstå mig inte – jag är givetvis positivt inställd mot sund vikt, träning och bra kost. Det är okej att vilja förändra sitt utseende, och olika individer mår olika bra på olika kosthållningar, så gör det som är bäst för dig och inte blandar ihop hälsa med utseende. (Förlåt att jag tjatar, men hellre det än att bli anklagad för att tycka något jag inte tycker).

Det är nog ovanligt att vara medveten om en ätstörning och medvetet förtäcka den med ”extrem” kosthållning och träning. Det är nog snarare så att beteendet är så normaliserat att man själv inte upptäcker att det egentligen mer handlar om något annat än att sträva efter en sund livsstil. 

Så länge din kosthållning och ditt träningsschema inte handlar om ångestdämpning och kontroll. Att drabbas av dåligt samvete när man avviker från schemat är inte normalt, hur många det än är som skriker till dig att du aldrig får missa en träningssdag eller ”slarva” med maten. Du är värd mer än så, din kropp definierar inte ditt värde. Kom ihåg det.

stop being critical

6 Comments

  1. Vi skulle fota oss på jobbet och in kommer en ytterst normalviktig kvinna (vad annars?!) och säger att hon ska ställa sig på ett visst sätt så att hon inte ska visa hur tjock hon är. Inte med de exakta orden, men det var hela andemeningen. Hon är väl strax under 170 och väger kanske strax över 60kg.

    Jag reagerade på hennes kommentar just för att den är mer en regel än ett undantag. En typ av kommentarer som normalviktiga kvinnor strör omkring sig och det tas emot som helt normalt. Hon förväntas tycka att hon behöver göra något åt vikten, för det är det som är normen.

    Eller, kollegan som kom tillbaka efter 1 vecka i Rom. Jag frågade hur hon haft det och hon svarar ”jättebra! Gud vad vi har promenerat… Jag har inte gått upp något i vikt!” . Detta från en person i 60-årsåldern, smal, som kanske sammanlagt gått upp 5 kg sedan hon var 18 och ännu smalare.

    Det är så meningslöst, så bortkastad tid (bortkastade år!), bortkastad energi och så otroligt negativt och sänkande. Jag önskar att de själva kunde se det. Positivt för mig visserligen, för det får mig att få perspektiv på hur jag ska se på mig själv, men ändå!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *