Föreläsning och (icke-)minnen

Igår föreläste jag och mina samarbetspartners Ingela Ljung och Ursula Thieme på Nyköpings gymnasium för ca 75 lärare (före detta Gripenskolan). Vi började med att berätta lite om oss själva, om våra ”livshistorier” och om att det kan ge hopp att visa att även om livet är tufft så blir det bättre.

Vi pratade om att hjälpa någon med självmordstankar (en utbildning som heter QPR Gatekeeper som jag skulle länka till, om det inte vore för att deras sida för tillfället består av spam och virus). För övrigt är utbildningen jättebra.

Vi hade även ett music quiz som gick ut på att gissa vad låten handlar om. Vi hade med Anaconda (Nicki Minaj), Russian Roulette (Rihanna), Blurred Lines (Robin Thicke), Do What U Want (Lady Gaga), Händerna mot himlen (Petra Marklund), Skaka rumpa (Sean Banan), och Cookie (R. Kelly). Det handlade inte om att slänga ut moralkakor, utan om att ge en tankeställare om vilka budskap som faktiskt ges ut i en del sånger. Sen, som Ingela sa igår, är det ju inte så att dessa sånger alltid skrivs med mörka baktankar, det är låtskrivare som skriver texter som funkar för melodin och så vidare. Men det kan vara bra att tänka igenom vad som faktiskt sägs. Speciellt när det gäller unga, som lallar med i texten utan att egentligen veta vad det betyder eller innebär. Vi översatte texterna grovt till svenska så det blev många skratt, för det blir hemskt komiskt att läsa det på rå svenska.

Vi pratade även lite om kommunikation och visade lite från följande klipp:

Satta tillsammans blir det jätteroligt 🙂

Sen pratade jag såklart om hälsobudskap och ideal på nätet, #fitspo och ätstörningar.

Den här skolan gick jag tre år på under min gymnasietid. Jag gick naturvetenskapligt program. Jag minns mina klasskamrater (de flesta av dem iallafall), har minnen från saker vi gjorde, från vissa lektioner och lärare, men ingenting från själva byggnaden. Jag tänkte att jag skulle få tillbaka en massa minnen och känna mig hemma i lokalerna – men det kändes som att jag aldrig varit där förut. Jag vet ju att jag stått på scenen i aulan förut och sjungit för hela skolan, vilket jag minns, men själva byggnaden kändes främmande. Hur som helst, under gymnasietiden mådde jag väldigt dåligt, men jag är tacksam för alla klasskompisar jag hade under gymnasiet. Det var nog de som gjorde att jag tog mig igenom. Så läser du och är en av dem: tack!

gripenskolan

2 kommentarer

  1. Ett stort tack själv till dig och dina kolleger den här dagen! Det var mycket starkt och modigt av er att berätta era livsöden… Kommer att ta med mig flera konkreta tankar och tips från er, att använda tillsammans med våra ungdomar på Nyköpings gymnasium. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *