Kan vi snälla skippa dietsnacket nu efter julen?

Det är många som har gett löften till sig själva och andra om att gå ner i vikt i år. Inklusive jag själv. I sig är det inget dåligt, så till vida att det verkligen finns vikt att gå ner. En del gör löften om att skaffa sig drömkroppen, vilket i deras sinnen innebär något sånt här, istället för att öppna ögonen och se att man faktiskt var helt normalviktig innan. Vi har hela det där perspektivet med vad som är kosmetisk fitness, och vad som är hälsa, att kämpa emot här. Vilket växlas ihop och så tror man att man inte är hälsosam, fast man är det.

Hur som helst. Något som är mycket ledsamt är allt dietsnack. Fettsnack, som jag kallat det i bloggen ett par gånger. Snacket på gymmet, i lunchrummet, i kyrkan, i skolkorridorerna, på affären. Överallt. Alla pratar om vilken diet de går på, hur mycket (och vad) de tränar, hur många kilon de ska gå ner, och vad de ska göra i sommar (i en ny bikini). Ingen som helst tanke på att det finns små öron som lyssnar, och lär.

Vad jag inte förstår är varför behovet av att prata om det högt och ljudligt är så starkt. Varför kan man inte bara kan göra. Vill du gå ner i vikt, äta på ett visst sätt och träna mer – gör det! Men låt bli att prata om det hemma framför barnen, eller med andra på t ex gymmet. Detta för att:

1. Barn tar skada. De lyssnar på varenda ord vi vuxna säger (även om vi inte tror det), och eftersom de även möts av detta dietsnack på bio (t ex reklamen från Viktväktarna som nu visas innan barnfilmer – vilket förtjänar ett helt eget inlägg), och i andra medier, förstärks bilden av hur en kropp ska se ut när vuxna som barnet litar på och ser upp till pratar på samma sätt. Barn tar automatiskt in en hälsosam livsstil, om den bara levs. Så det finns ingen anledning att prata så mycket om det.

2. Vet du vem som lyssnar? Har du koll på vad personen du pratar med har för erfarenheter? Kan du med säkerhet säga att han eller hon inte har problem med sitt ätande eller tränande? På gymmen samlas till exempel inte bara vanliga människor som vill gå ner sina ”julkilon” – hit dras även personer som kämpar, eller tidigare kämpat, mot en ätstörning. Eftersom vi inte kan se på utsidan om en person är drabbad eller inte, så kan vi heller inte veta vilken skada det här dietsnacket kan göra. Det kan nämligen göra en enorm skada. Det kan t ex leda till att en person som kommit rätt långt i sitt tillfrisknande faller tillbaka och blir sjuk igen.

Jag menar självklart inte att det enbart är någons dietsnack som gör att en person får en ätstörning. Men det bidrar.

Läs gärna min artikel från förra året om hur du kan tänka så här efter jul och nyår.

Kan vi inte bara skippa snacket, och bara göra? Snälla?

mamma

14 Comments

  1. Jag vill slippa gå-ner-i-vikt-tjatet året runt. Det är så förbannat ovärdigt!

    Jag brukar aktivt undvika att kommentera folks eventuella viktnedgångar eftersom det är något som bara rör den personen och dennes kropp, inte mig. Ja såvida personen inte GAV sina kilon till mig, men detta är väl föga troligt. Jag brukar också medvetet avstå från att delta i fettsnack eller liknande om det inte är för att be personerna lägga ner. Dock föll jag av förvåning in i en sån situation före jul. En smal och otroligt naturligt vacker och trevlig tjej berättade att hon ska gå ner 13 kilo inför sitt bröllop. Min haka ramlade ner till golvet och jag utbrast som ett fån ”13!?!?!?!”. Tydligen behövdes det. Jag fattar inte vad det ska bli kvar. Skallbenet och knäskålarna?

  2. Så bra inlägg Johanna. Tack särskilt för att du värnar om barnen. Det här samhället är så sjukt, jag har inga egna barn ännu men redan ångest för vad de kommer att exponeras för 🙁 usch blir så ledsen. Det är tur att det finns kloka människor (som du) som säger ifrån. Det här j-la fettsnacket är inte sunt, varken för barns eller vuxnas öron.

  3. Pingback: Ordens makt (Eller: mer mat-tjat) | Liselotte Howard

  4. Pingback: 6 anledningar att inte fokusera på vikten det här året | Johanna Arogén

  5. Natalie S

    Word! Igår på gymmet försökte kickboxningsinstruktören peppa oss genom att säga att vi skulle träna bort julmaten. Jag blev helt paff och ville säga ”prata för dig själv” men jag bet mig i tungan och lät bli, även fast jag kände mig provocerad av det han sa.

  6. Pingback: När vi känner skuld för att ha ätit vanlig mat är något väldigt fel | Johanna Arogén

  7. Pingback: Att bemöta någon som känner sig tjock – Johanna Arogén

  8. Pingback: Om smalhets och barn – en länksamling – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *