Att bemöta någon som känner sig tjock

Jag skrev den här veckan om en studie som visade att vad närstående säger till någon som är obekväm med sin vikt kan avgöra om personen går upp eller ner i vikt. Läs artikeln här. Det är ju alltid så med studier att ingenting går att ta rakt av, men jag tänker att det är viktigt vad vi säger till varandra. Även nu när jag är frisk och fri från ätstörningar kan mina känslor om mig själv förändras (om än kortvarigt) av vad andra säger. Jag äger mina känslor och mitt beteende, det kan jag inte lägga på någon annan, så jag menar inte att det är någon annans fel att jag får negativa känslor om mig själv. Däremot gillar jag att analysera både mitt och andras beteende, utan att lägga värderingar i det. Det kanske kan leda till att fler förstår både sina egna känslor och andras.

Även om pratet (då menar jag dietsnack, läs om det härhär, här, här och här) inte är riktat till mig, även om det snackas allmänt om kroppar, vikt, dieter och träning, så triggas jag. Vi som varit drabbade har olika ”triggers”, det vill säga saker som sätter igång tankar, och i värsta fall beteenden, som gått i graven tidigare. För mig startar det inte igång gamla osunda beteenden, men vissa tankar kommer tillbaka.

Det kluriga är att jag verkligen inte har några problem med mitt utseende. Jag skäms inte för hur jag ser ut, jag är bekväm i min kropp, och jag vet varför jag är överviktig. Jag tänker ofta tillbaka på mina skräckkänslor om mig själv, om hur ”fet” jag var – och ser på mig själv nu och tänker ”Var det här det värsta jag kunde tänka mig skulle hända? Var det allt?”

Men av någon anledning triggas gamla tankar igång igen när det pratas om bantning eller viktnedgång. Kanske för att det där snacket var något jag höll på med dagligen innan jag kom till insikt, och att just viktnedgång var det centrala i min tillvaro. Mitt liv kretsade i stort sett runt min kropp: hur den såg ut i kläderna jag bar, vad vågen visade, vad och hur mycket jag ätit och tränat. Dessa saker avgjorde mitt värde, hur jag förhöll mig till andra människor och huruvida jag kunde gå ut och göra saker.

Genom andras prat återupplivas mina fula tankar om mig själv. Tankar som ”här sitter jag och är tjock”, ”undrar vad de tänker om mig, som är så mycket större än dem”, och så vidare. Trots att jag är frisk och fri annars. Som om bojorna sätts på fast i lightversion, eftersom de försvinner igen lika snabbt som de kom. Därför ser jag det inte som ett problem för mig själv, men jag vet att det inte är så för alla som tillfrisknat från en ätstörning.

Nu känns kanske min historia extrem för vissa och lätt i jämförelse med hur andra har det, men jag kan bara utgå ifrån mig själv, och poängen är att vara försiktig. Studien jag nämnde tar inte upp triggers utifrån ätstörningar, men ger en bra fingervisning om hur vi kan förhålla oss till personer som mår dåligt över sin storlek (verklighetsförankrat eller ej). Känslor som dessa förstärks genom det sociala kravet att vara smal, och i kombination med kommentarer från närstående blir pressen att minska i vikt förlamande.

Om en vän eller familjemedlem uttrycker att han eller hon känner sig tjock, är det inte läge att välvilligt erbjuda diettips. Istället kan vi hjälpa personen fokusera på andra kvaliteter än vikten och utseendet, för om personen mår bra, om självkänslan är intakt, så är det lättare att ta itu med vikten, om det nu behövs. Precis så som vi ska göra med barn kan vi göra med vuxna – vi kan också hitta en hälsosam livsstil utan att för den sakens skull räkna kalorier. Det är inte själva vikten som är problemet.

not your business

10 kommentarer

  1. Ingela

    Fantastiskt bra inlägg!! Att ständigt få diettips istället för ett ”du är vacker som precis du är” hjälper ingen. På mig fick det totalt motsatt effekt, där äta mer blev en protest.

  2. Känner igen mig i att det där pratet triggar. Trots att jag vet bättre så är det som att en kastas tillbaka i tiden i tankarna. Viktigt att då påminna sig själv om att vikt (oavsett vad siffrorna säger) och utseende inte definierar ens värde. Tack för att du alltid vågar skriva om det svåra <3

  3. Pingback: Triggers - info, insikt och en liten bön | Liselotte Howard

  4. Pingback: Att stötta den som mår dåligt över sin kropp | Johanna Ahlsten

  5. Pingback: Snart börjar julhysterin – ta tillbaka julefriden! | Johanna Arogén

  6. Pingback: Nej, jag ”borde” inte bli smal! – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *