Är den vulgära kulturen inom musikbranschen verkligen feminism?

Jag har tidigare nämnt det här med feminism kontra kvinnans sexuella frigörelse, och läste den här artikeln skriven av en ung tjej som heter Cheryl Wang.

Hon pratar om ”Raunch Culture”, vilket kan översättas till snuskkultur eller vulgär kultur i svenska termer (ord som ändå inte passar till 100 % men jag tror du fattar).

”I populärkulturen vi har idag, där låtar och klädval är fulla med sexuella anspelningar, leder ofta kändisarnas nakenhet till frågan: hur är deras översexualisering rättfärdigad?”

Bild från Wikipedia
Bild från Wikipedia

Miley Cyrus
Videon till Wrecking Ball är ett bra exempel på hur ”vulgära” (grova) sexuella anspelningar och en naken kropp används som uttryck för ”feminism”, men egentligen mest leder till en enormt ökad försäljning för artisten. Miley Cyrus har sagt att hon är en av de främsta feministerna i världen, och att kvinnor borde kunna vara mer bekväma med sina kroppar. Hon anser att hon ger kvinnor styrka genom att posera så här på bild.

Frågan som Cheryl Wang ställer sig är:

”Är den här vågade typen av uppvisning och överexponering av hennes kropp på ett sexuellt anspelande sätt ett tecken på feminism, eller en bekräftelse på att kvinnans värde endast kommer av att förtjäna mäns sexuella åtrå?”

Stillbild från videon Anaconda
Stillbild från videon Anaconda

Nicki Minaj
Omslaget för hennes låt Anaconda innehöll en bild som var så vågad att den hade en varningstext för föräldrar. Nicki Minaj sa att genom att acceptera sina kroppar  på ett modigt och självsäkert sätt ska kvinnor ta kontroll över sina liv. Men vad är egentligen budskapet i låten och videon?

Anaconda handlar egentligen bara om hur en kvinna känner sig självsäker för att storleken på hennes rumpa attraherar män. Baserat på hennes kropp har män sagt till henne att de ”gillar hennes sex appeal” och att de ”inte vill ha något om hon inte har ‘buns’ [tillräckligt med fett på rumpan]”. Hans ”anaconda” vill inte ha henne annars. Så trots att hon uppger sig vara feminist och uppmanar tjejer att ta kontroll över sina liv (genom att visa upp sina kroppar) – så funkar det tydligen bara om deras kroppar duger för männens åtrå. Och det är bara genom männens åtrå som hon har ett värde.

”Ökningen av översexualiseringen av kvinnliga artister borde inte godtas som feminism. Istället handlar det praktiskt om det traditionella patriarkala idealet där kvinnor lever för att behaga män. De här modevalen, dansrörelserna och låttexterna definierar snuskkulturen, vilket har blivit […] inkörsporten för många kändisars framgång.”

Frågor är alltså:

1. Ska vi acceptera den här typen av uttryck som feminism (vilket jag anser vara kvinnans lika värde – inte något undertryckande av män!)?

2. Handlar det verkligen om en innerlig vilja att förändra? Eller är de smarta affärskvinnor som vet vad som säljer?

Jag är absolut för att kvinnor återtar kontrollen genom att vara bekväma i sina kroppar. Men jag tror inte det går att åstadkomma genom att fortsätta vara nakna i det offentliga. Det är skillnad på att vara bekväm i ett omklädningsrum, eller hemma i sängkammaren med sin respektive – och att klä av sig inför alla andra att beskåda (och döma).

Vad tycker du?

2 Comments

  1. Lorena

    Komplext och intressant frågeställning. Tycker de här artiklarna ger mycket matnyttigt:

    http://www.autostraddle.com/nicki-minajs-feminism-isnt-about-your-comfort-zone-on-anaconda-and-respectability-politics-251866/

    http://hej.blekk.se/2015/01/01/vad-ar-grejen-med-nicki-minaj/

    Jag är kluven mellan att göra upp med den priviligerade västerländska uppfattningen om vad ”riktig feminism” är och min skepsis till kapitalismen som en kraft som någonsin kan verka frigörande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *