Mathysterin förstör matglädjen

Visst är det bra att vi alla förstår hur näring fungerar i kroppen, vad som är bra för oss och inte bra för oss. Men det verkar som att fokuset mer ligger på vad vi inte ska äta, istället för på vad vi ska äta. Det är som att folk går runt med en DYMO och sätter etiketter på allt och alla: glutenfritt, sojafritt, mjölkfritt, sockerfritt; paleo, LCHF, vegan… och så vidare. Vi kan inte längre bara äta. Vi måste vara det vi äter. Mat är inte längre bara mat. Vi förväntas kunna allt om den, och vi förväntas ha en åsikt.

För den som inte är redo att gå en kurs på universitetet eller plöja igenom gedigen litteratur blir valet ett av dessa: att antingen betala dyrt för en kostrådgivarkurs, vilka varierar mycket i kvalitet, eller helt strunta i fakta och bara lyssna på andra (en del självutnämnda) experter. En undersökning om träning bland gymnasieelever och högskolestuderande visar att kunskap och inspiration hämtas i hög grad från träningsprofiler i digitala medier och från personliga tränare snarare än från personal inom hälso- och sjukvården och myndigheter. Vilket ju sätter enormt höga krav på kvaliteten på de kostråd som ges i sociala medier. Hur det än är, så hamnar vi i en typ av mathysteri. En hysteri, eller paniktillstånd, där vi inte längre vet vad vi får och inte får äta, vilket ofta leder till uteslutande av livsmedelsgrupper.

Det finns en anledning till att det tar lång tid för nationella rekommendationer att komma ikapp med populärvetenskapen: forskning tar tid. Om vi verkligen ska se effekterna av vår kosthållning så måste vi vara beredda på att det kräver många år av tålamod. Alla studier säger inte samma sak heller, så därför behövs omfattande forskning för att kostråd ska ändras. Den som följer massmedia vet att ena året ska vi undvika ägg, nästa år kommer rapporter om hur bra de är. En del studier motsäger all annan forskning, men blir ändå den som alla tror på (istället för de rapporter som borde ses som troliga).

Vi kan återigen inte grunda kostråd på ”det funkade för mig” eller ”den här läkaren/experten/PT:n sa så”. Sen är det faktiskt så att viktnedgång inte är kvittot på en hälsosam kost. Det FÅR inte vara det. Det går nämligen finfint att gå ner med vilken extrem metod som helst, som sedan orsakar armageddon inuti kroppen.

Mathysterin förstör njutningen i ätandet, i att känna smakerna explodera på tungan, i att ha trevligt runt middagsbordet. Istället för trevligheter diskuteras maten vi äter vid bordet, och det är helt plötsligt okej att kommentera varandras kostval.

Istället: Laga så mycket från grunden du kan (vad som är rimligt för dig vet ingen annan!), spendera tid vid middagsbordet tillsammans med familjen, använd olika typer av grönsaker på ett sätt som går hem hos barnen (du vet bäst!), och prata om mat utifrån ett positivt perspektiv, speciellt när barnen är i närheten. Lär dem att mat är näring, energi, njutning och umgänge. Lär dem indirekt vad de kan äta mindre av genom att helt enkelt inte handla hem det så ofta. Låt inte hysterin påverka din familj negativt.

Njut av maten nästa gång du har en tallrik framför dig!

spenatsoppa

15 kommentarer

  1. Ett val är också att gå sin egen väg. Ofta är man expert på sig själv.

    Men visst är det sorligt att det har blivit så här kring mat. Härligt är det iaf att komma till insikt att man kan välja själv-vill jag åka med på tåget, eller inte.

  2. Pingback: Falsk balans både här och var | Liselotte Howard

  3. Pingback: Mathysteri snarare än matglädje | Kampen mot monstret

  4. Hej Johanna!

    Det är väldigt kloka ord som du har delat med dig av här och jag håller fullt med dig att man borde ta ett steg tillbaka och tänka på vad som faktiskt har hänt när det kommer till hur vi som människor äter våran mat. Vi har defintivt tappat det viktigaste, matnjutning.

    Men även fast många sätter Dymo etiketter runt om kring med alla typer av ”glutenfritt/sojafritt” etc. Så kan man ju ta och motverka det. Skriva en snabb etikett med typ ”Äh. Bara ät och njut, det är du värd” så kanske vi kan ändra på hela detta tema. 😀

    Med vänliga hälsningar,
    Jesper K
    DYMOSupport

  5. Pingback: När vi känner skuld för att ha ätit vanlig mat är något väldigt fel | Johanna Arogén

  6. Pingback: Svart-vita tankar om mat och träning bäddar för katastrof | Johanna Arogén

  7. Pingback: I’m going vegan (för att minska smärta från fibromyalgi) – Johanna Arogén

  8. Pingback: Hälsotrender Livskick vill se 2016 – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *