Överträning, #aldrigvila och att bara… njuta av rörelse

Jag ska ta upp några saker jag läste i en artikel, men vill först säga att jag varken sprungit ett marathon eller utger mig för att veta allt om det. Jag hejar på dem som kämpar med Vasalopp och Iron Man och lägger absolut ingen värdering i det. Precis som jag sagt så många gånger förut, så kan det vara ett intresse precis som vad som helst annat.

Problemen kommer när marathon blir normen. När vardagsmotionen inte längre räknas som ”riktig” träning. När överträning är vanligt förekommande – men fortsätter ignoreras. När fenomen som #aldrigvila sprids och syns överallt utan en tanke på vad det kan innebära för människor.

Artikeln i fråga tar upp vad som händer när för mycket träning leder till skador. Nya studier visar att extrem överträning kan orsaka sömnlöshet, blodförgiftning, frakturer och skador på hjärtat.

”Stressfrakturer uppkommer genom kraftig variation i aktivitetsnivå. Smärta indikerar att du tillför skada på din kropp. Istället för att kämpa på löpbandet trots onda vader, eller köra bänkpress trots smärta i axlarna: stanna och vila, och prova igen med lite lättare motstånd en annan dag.”

Elitidrottaren Tom Holland uppger att han har sett en explosionsartad ökning i antalet extrema fitnessevents under de senaste tio åren:

”Många hoppar bara rakt in i dessa extrema lopp. När det känns som det är för mycket, så är det för mycket. Desorientering, muskelkramper, avsaknad av svett, och yrsel, finns bland varningssignalerna.”

Varningssignaler för överträning kan vara kronisk trötthet, prestationsminskning, apati eller koncentrationssvårigheter. Läs mer på Livskick.

En ny studie från Australien såg att extrem träning kan orsaka blodförgiftning hos personer som inte tränat ordentligt inför exempelvis ett ultramarathon. Att pusha kroppen för hårt kan orsaka tarmbakterier att läcka ut i blodomloppet och på så vis orsaka blodförgiftning. En studie från 2012 visade att extrem långlöpning kan orsaka ärrbildning på hjärtmuskeln.

”Det handlar inte om att köra hårt hela tiden. Professionella idrottare spenderar väldigt mycket tid på återhämtning och lågintensiv träning.”

Nu handlar detta om just extrem träning, vilket det är relativt få ändå som utsätter sig för. Men jag vill ändå rikta diskussionen mot de ”vanliga” gymbesökare som bara pushar och pushar. Budskap som #aldrigvila som snärjer in sig i människors hjärnor och skapar en ny slags norm där man… aldrig vilar? Menar de allvar? Menar de att det finns en stolthet i att inte vila? Att bara fortsätta och fortsätta, utan återhämtning? Ligger det skam i att vila? Och stolthet i att bara köra på? Vart tror de att de uppnår med det, förutom utbrändhet? Det gör mig faktiskt upprörd.

(Även om jag antar att de flesta som hakar på detta faktiskt vilar. Jag tror verkligen inte att de är dumma. Däremot tror jag att förståelsen för vad detta sänder för budskap inte finns alls. Personer som inte har andra referensramar eller som använder träning som kompensation för att ha ätit, eller som försöker ta sig ur en ätstörning, mår dåligt av detta. Det kan jag nästan generalisera med säkerhet. Så tänk efter lite.)

Det är verkligen inte allt eller inget, även om vi ofta hamnar där. Vi behöver röra på oss – men här duger precis vad som helst, det måste inte vara ett långlopp eller extrem tyngdlyftning! Tycker du det är roligt att utmana kroppen med exempelvis marathon, så kör – men du behöver veta vad du gör. Vill du träna för hälsans skull är det dock inte en bra idé att bara hoppa in i ett extrempass. Det är liksom inte samma sak som att träna för hälsans skull. Så här skrev jag spontant på min instagram för ett tag sen, och det vill jag avrunda med:

7 Comments

  1. Pingback: 3 problematiska #:ar (och 2 som är bättre) | Johanna Ahlsten

  2. Jag kan fortfarande känna att det här med träning är svårt, måste-tankarna kommer igång så fort att jag i nuläget inte tränar alls. Jag går till och från jobbet och det får vara tillräckligt för stunden.
    Jag tänkte aldrig i termer om att kroppen behöver vila, utan snarare fick jag ångest om det var en dag jag inte tränade – oavsett om det var sjukdom eller annan anledning. Det slog mig aldrig att vila kunde vara bra för kroppen…

    Jag går till och från jobbet, det är min rörelse, men jag hör snacket på jobbet och det är nästan ”fult” att inte träna, att inte hålla på med något. Blir lite att människor hetsar varandra till något som från början var roligt men sedan blir måste och prestation.

  3. Pingback: Aktivt val – att inte träna! | Kampen mot monstret

  4. Pingback: Svart-vita tankar om mat och träning bäddar för katastrof | Johanna Arogén

  5. Pingback: Hälsotrender Livskick vill se 2016 – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *