Snart börjar julhysterin – ta tillbaka julefriden!

Jag har ju nämnt några gånger (*harkel*) om det här med att prata negativt om mat, träning och kropp. Vare sig det handlar om den egna kroppen eller andras så är forskningen bensäker: det leder bara till elände. I värsta fall leder det till för tidig död!

Jag borde inte äta det här…
Åh, nu måste jag ta en extra springtur ikväll…
Jag kommer aldrig se lika fin ut som…
Jag önskar jag vore smalare…
Vad fin du är nu när du gått ner så mycket i vikt…!
Hur långt sprang du igår?
Men kolla hennes ryggfett…
Hur mycket kalorier tror du det är i den här…?
Jag äter inte sånt skit…

Varför jag ältar detta är dels för att det är ett problem på samhällsnivå. Oavsett var vi går hör vi det ju. Inte bara i reklam och annan media utan precis överallt i vardagen. Och dels ältar jag det för att det ständigt kommer nya studier som bara bekräftar och bekräftar att detta svenskarna håller på med bara skadar.

I en studie rapporterade 93% av universitetskvinnor att de pratade nedsättande om sina och andras kroppar, vilket på så sätt främjar idén om att smal är bättre. Detta prat har sammankopplats med missnöje med kroppen, speciellt för dem som själva håller på med det, men också för dem som får lyssna på omgivningens negativa kommentarer.

En studie som publicerades i september i år undersökte specifikt hur vänner påverkas av varandra. Man fann att faktorer som kan bidra till stört ätande (t ex att ta till sig ett smalt kroppsideal, vara missnöjd med kroppen, depressiva symtom och en vilja att banta) sågs i mycket högre grad hos de deltagare vars vän kommenterade kändisars kropp och vikt i sociala medier – men bara när deltagaren själv svarade på liknande sätt. I det här fallet handlade det om kommentarer som ”Jag skulle aldrig kunna bära en sån klänning” – alltså inte ens kommentarer som direkt klankade ner på personen på bilden.

Kontentan är alltså att över huvud taget kommentera sin egen eller andras kroppar enbart leder till negativa konsekvenser. Hur vi än vrider och vänder på det. Även alltså hur välmenande det än må vara. Men hur upplysta vi än är, så är det alldeles för lätt att hamna i tankar som inte leder till något bra. Oavsett om det är ett sting av avundsjuka (”Tänk om jag kunde se ut så där…”); en suck av lättnad, och kanske lite förakt (”Jösses, jag är i alla fall inte så där tjock…”); eller tankar som bekräftar synen på den egna kroppen (”Hon har nog ungefär samma storlek/lår/hår/armar som jag…”). Detta eviga jämförande.

Det landar alltid i en sak: en bedömning av det egna värdet. Men ingen av oss har ett värde baserat på hur våra kroppar ser ut. Inte du heller. En som är vältränad är inte mer värdefull som människa än en som inte är det. En person med sjuklig fetma är inte mindre värdefull. Det har ingenting med värdet att göra.

Och snart börjar julhysterin… Snart fylls hyllorna med recept och matinspiration – följt av dietböcker, löpsedlar och ett neverending flöde i sociala medier om hur vi ska bli av med kilona vi (tydligen) lagt på oss under julen. Och så allt praaaaaaaat om det! Och jag bara ORKAR INTE. Jag orkar inte!

Kan vi inte ta tillbaka julefriden? Kan vi inte göra en grej av det och bara SLUTA PRATA strunt om mat och kropp?

julefrid

Jag har tidigare skrivit om vad vi kan göra för att må bättre i allt detta, bland annat här. Andra saker du kan göra:

Säg stopp! Påminn dig själv om att personen du har framför dig (oavsett om det är IRL eller på en bild nånstans) är just en person. En människa. Som har en själ och försöker leva ett liv här på jorden, som kämpar med sina egna saker. Påminn dig själv sen om att du också är så mycket mer än din kropp, och att döma dig själv bara leder till mer osäkerhet och dåligt mående.

Använd ett neutralt språk när du pratar om mat. Stoppa allt som har med syndabekännelse att göra, när det kommer till maten. Mat är inte ”bra”, ”dåligt”, ”syndigt” eller ”rent” – rensa ur dessa ord ur ditt mat-ordförråd! Uteslut alla tankar som dömer dig själv och andra för vad som finns på tallriken. Ta fasta på att mat är njutning (ja – även mat som anses hälsosam och som inte är utrymmesmat) och skall icke kommenteras om det inte är för att prata om hur den smakar.

Bygg upp varandra. Prata om saker som faktiskt hjälper er att förstå hur värdefulla ni är, inte minst för varandra. Bryt barriärerna och våga säg att du faktiskt älskar din vän istället för att hålla det ytligt och prata om hennes hår. Mår någon dåligt över sin kropp finns några bra tips här.

Prata öppet om dietsnacket. Det som är dolt under ytan kommer fortsätta kunna påverka oss, men om vi ständigt påminner oss själva och dem omkring oss att negativt mat- och kroppsprat har negativa effekter så kanske vi har en chans att övervinna det. Dessutom är jag övertygad om att det är många som blir lättade om vi officiellt avsäger oss detta prat, som kanske hakar på av ren vana.

Jag har länkat en hel del till artiklar och inlägg på Livskick som tar upp ämnet på olika sätt. Läs gärna om du inte är övertygad – och är du övertygad och kanske behöver hjälp att komma ifrån snacket eller hantera att andra håller på med det, så finns det läsning för dig också.

Gör ett aktivt val att avstå från alla typer av kommentarer kring mat och kropp. Så kan vi tillsammans njuta av både julen och tiden som kommer efter. 

Läs också:

6 anledningar att inte fokusera på vikten det här året

Därför är det lätt att tala nedsättande om din kropp – och vad du kan göra istället

Bild: Pixabay

7 kommentarer

  1. Pingback: Att skylla på den drabbade | Liselotte Howard

  2. Du skriver så himla bra!! Och jag är helt med på din frustration för man bara orkar inte. Fick i uppgift på skolan (går konst på folkhögskola) att göra en tavla med ett budskap som de andra sedan ska gissa vad det är. Mitt blev ”sluta kommentera andras kroppar”. Vi har inte haft redovisning ännu (det är imorn) men en från klassen sa att målningen uttryckte ilska. Ja helt fel hade hon ju inte. För jag blir både trött och arg av sådana onödiga kommentarer.

  3. Pingback: Mindre krav – mer jul! 7 tips i nalkande juletid | Johanna Ahlsten

  4. Pingback: Högtids-hetsen (den "festliga" varianten) | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *