När barn inte vill visa sina ”vita” ben… Sluta hylla det solbrända idealet!

Jag har skrivit ett par gånger om det här med att sola, cancerrisk och idealet kring den snygga, bruna huden. Härom dagen kom en tanke som gjorde mig så oerhört arg: att jag skämdes över mina extremt vita smalben. Jag blev arg på mig själv, och på det dumma idealet att man bara är snygg om man är brun. Jag vet att alla inte alls tycker så, men det går inte att låtsas som att det inte genomsyrar hela Sverige ändå. När dessutom min egen tween vägrar shorts för att hennes ben är ”för vita” och andra i samma ålder spenderar hela rasterna med att sola…. Jag kanske börjar bli gammal, men vad sjutton hände med lek och bus? Varför ska 10-11-åringar behöva må dåligt över vita ben?

I den här artikeln från Karolinska institutet säger forskaren Johan Hansson precis det jag tidigare påpekat: att det är idealet vi behöver förändra. Attityden är ofta att vi ser sjuka och ofräscha ut om vi är för vita, medan han ser det som tvärtom:

—När jag ser en person som har en kraftig solbränna i ett uppenbart kosmetiskt syfte, då ser jag en person som utsätter sig för en stor hälsorisk. Jag har väldigt svårt att se något vackert i det, säger han.

Men den skönheten ser många andra. Särskilt svenskar faktiskt. Det finns studier som visar att det i Sverige finns ett mer solbränt skönhetsideal än i många andra länder – och följdriktigt har vi högre förekomst av malignt melanom, den mest aggressiva formen av hudcancer, än de flesta andra länder i Europa. Det är en snabbt ökande cancerform, där antalet fall sedan ett decennium ökar med fem procent varje år. Det ger en ödesdiger kurva som inte ser ut att mattas av eller vändas nedåt.

En svår nöt att knäcka är svenskarnas attityder gentemot solning. Helst vill Johan Hansson att vi slutar hylla den solbrända huden. Det gör honom tveksamt inställt till brun-utan-solkrämer och solduschar, som visserligen inte är farliga för huden, men som ändå bidrar till att upprätthålla det solbrända skönhetsidealet.
—På sikt behöver vi komma bort från det. Det kommer kräva omfattande insatser och ta tid. Människors känslor av att vara attraktiva och känna välbehag är svåra saker att påverka – men det går, säger han.

Det tar emot, det gör det. Jag kan inte ljuga och säga att jag tycker mina vita ben är snygga. En del av oss har lätt för att bli bruna och lider förmodligen heller inte av att sola. (Jag shame:ar verkligen inte brunbrända människor!!!). Men vi som är så vita att det blänker – varför ska vi sträva efter något som helt krasst är ohälsosamt för oss? Så jag fortsätter att stå för mina vita ben. Och jag tänker fortsätta uppmuntra mitt och andras barn att sätta hälsa före skönhet.

fötter

2 kommentarer

  1. Jag kom på mig själv förra sommaren hur jag har varit så fixerad vid att bli brun. Det var ingen kanonsommar hos oss precis, jag jobbade utomhus hela sommaren och det värsta jag vet är att frysa – ändå envisades jag med att ha linne så fort solen visade sig lite. Och så har det varit så länge jag kan minnas utan att jag ens har reflekterat över det. Men i början av sommar som sagt fick jag ett uppvaknande och efter det försökte jag att inte bry mig, utan lägga tiden (och energin som går åt att värma upp kroppen) på annat och försöka bryta fixeringen. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra och nu tänker jag hålla i det denna sommar. Givetvis påverkas jag av idealet, men jag försöker handla annorlunda nu och det har blivit mindre värdeladdat. Om någon säger att jag har blivit brun t ex, eller sucktar över att någon annan är brun ser jag inte det som en komplimang längre, bara ett konstaterande från personen i fråga (som dock oftast menar det som en komplimang, men ändå).

  2. Jag är förmodligen en dålig förebild när det gäller att förändra idealet – eftersom jag tycker det är kul att leka med brun-utan-sol då och då… Samtidigt är jag en nitisk förebild när det gäller solskyddet! Tjatar hål i öronen på barnen om SPF så fort solen vågar visa sig (även vintertid). Detta är delvis också av ren ”fåfänga” och att vilja känna sig fin, det erkänner jag (jag har själv fått ”fula” pigementfläckar av slarvigt insmorda dagar i Australien, och säkert en och annan förtida rynka också!) – men givetvis bryr jag mig mest om att tjejerna inte ska få cancer.

    Är faktiskt förvånad över att fler inte bytt ställning i detta, i och med att kunskapen verkligen finns – både om hur hälsa OCH skönhet (som i frisk hud) tjänar på ordentligt med skydd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *