Var smal, inte hälsosam!

Jag skaffade mig appen Readly i början av sommaren och tänkte att jag skulle kunna läsa massor av tidningar i sommar. Som vanligt fastnade jag på allt skit. Bli smal på 3 veckor! Maxa formen och bli av med putmagen! 5:2 i juiceform! Blä….

Hela tiden – FORTFARANDE – möts vi av rubriker om att det yttersta hälsomålet är att bli smal, på det ena eller andra sättet, och mer eller mindre förtäckt med exempelvis ”bli stark” eller ”maxa prestationen”. Ofta hyllas personer som ”lyckats” med den ultimata fantasin: att bli smal… Det spelar liksom ingen roll att personen i fråga har levt på juicer i fyra månader, fått en extremt dålig relation till mat, och på köpet numera lever med ständig huvudvärk.

Tänk efter: kan det hända att hon som lyckats bli av med xx kilo har gått igenom någonting svårt? Kan det vara så att hon lidit av en depression som gjort att hon tappat aptiten? Kanske har hon samma dåliga matvanor, men istället för att äta riktig mat lever hon på godis, och ändå kommer i kaloriunderskott? Kan det vara så att hon hetsäter och kräks? Kan det vara så att hon är så upptagen av kalori- eller kolhydratkontroll att hon ständigt mår dåligt och blir orolig så fort hon ska äta tillsammans med andra?

Tyvärr är inget av ovanstående ovanligt.

Jag ser en stor förändring sedan jag började blogga om det här för fyra år sedan. I Sverige är vi numera rätt medvetna om ätstörningar (mycket tack vare Frisk & Fri) och många hälsotidningar anammar nya sätt att ”inspirera” till viktnedgång (vilket i sig faktiskt ju kan vara en bra grej). Det finns instagrammare som är balanserade och det finns många bra hälsoinspiratörer och bloggare att följa som inte ger en hjärnspöken. Men samtidigt så har inget förändrats alls. Jag skulle vilja säga att många bara använder orden annorlunda, men målet att bli smal till varje pris finns fortfarande i hög grad.

smal

Det är svårt. Hur ska folk kunna minska i kroppsvikt och bli mer vältränade och hälsosamma, om man inte får skriva om det? Och visst är det bättre med rubriker som ”Låt naturen bli ditt gym” och ”Träna utan krav”. Men att kombinera det med samma perfekta retuscherade vältränade kroppstyp på omslaget klingar inte riktigt lika fint. Det blir ändå en hyllning till drömkroppen, som enligt normerna är fettfri med definierade muskler.

Genom att blint hylla den smala kroppen gör vi ohälsa till något åtråvärt. Om smal = viktigast, blir hälsa = oviktigt. Näringsbrist och ångestproblem? Tydligen något man får leva med.

Ja, det finns många medier som förespråkar viktnedgång eller viktkontroll genom en god relation till mat, hälsosam portionskontroll, mer träningslust, och att lyssna till kroppens signaler. Oftast dyker sådana rubriker upp här och var i våra vanliga hälsotidningar, men de är tyvärr oftast en tillfällig vindpust som snabbt ersätts av samma vanliga tröttsamma budskap om att smal är bra, tjock är dåligt. Från fett till muskler! Ät dig till platt mage! Slanka ben & tajt rumpa! 

Det är som att varenda människas största önskan borde vara att vara SMAL. Inte hälsosam. SMAL. För nej, det är inte nödvändigtvis samma sak. Det är nämligen inte ovanligt att smala människor inte är hälsosamma. Jag menar inte att hacka på smala människor, utan på föreställningen om att SMAL = HÄLSOSAM. Självklart är det väl ofta så, men verkligen inte alltid. Inte automatiskt. Det är inte beundransvärt att till varje pris vilja se ut som idealet. Det är inte det. Idealet om en perfekt tonad kropp är kantat med sjuklighet, både psykiskt och fysiskt.

Om du är smal, men känner dig…

orolig över vad du ätit…
ångestfylld för att du inte tränat…
obekväm i dina kläder, för ”tänk om mina valkar syns”…
misslyckad för att du inte väger xx kilo…

… så är du inte hälsosam.

Fokusera på vad som verkligen betyder något: hur du mår och hur du känner dig. Jag säger absolut inte att du ska strunta i allt och vara tjock. Jag säger att du ska hitta ett sätt att må bra först. Innan du ens lägger tankarna på vad vågen visar: hitta ett hälsosamt sätt att förhålla dig till maten; ät mat din kropp mår bra av, som ger dig näring, energi och livsglädje; och rör på dig så mycket du kan utan att det på något sätt blandar in ångest.

Jag skrev också en artikel på Livskick om vad självmedkänsla kan göra för gymbesökare som måste tampas med instruktörer som kör sitt race och ska ”motivera” genom att betona utseende och viktnedgång på passen. Vilket i sig MÅSTE förändras för att vi ska kunna få ordning på fetmaproblemen!

Även om självmedkänsla kan vara mödosamt kan det hjälpa många om det appliceras i gruppträningssituationer, genom att skapa ett mer inbjudande klimat i träningslokalen som uppmuntrar till positiva känslor istället för skam. Till exempel kan man minska känslan av att behöva visa upp sig framför speglar eller åskådare, uppmuntra till bekväma klädval, och betona att motivationen ska ligga på hälsa och välbefinnande, istället för på prestation och utseende.

7 Comments

  1. Pingback: Som kvinna kan du aldrig vinna mot skönhetsidealet | Kampen mot monstret

  2. Pingback: När ‘inspo’ bara är trend handlar hälsa om perfektion – Johanna Arogén

  3. Pingback: Om smalhets och barn – en länksamling – Johanna Arogén

  4. Pingback: Metro Mode och deras ätstörda tips – Johanna Arogén

  5. Pingback: Bantningsföretagen vill inte att du ska må bra – Johanna Ahlsten

  6. Pingback: Handlar hälsotidningarna om hälsa? – Livskick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *