Årssammanfattning 2016 i bilder

Det har hänt mycket under det här året, saker som inte går att fånga med ord utan att skriva om sådant som inte ska skrivas om offentligt. Med efterföljande skrivkramp. Tidigare var en blank ruta i wordpress-editorn höjdpunkten på mina dagar, nu får jag inte ur mig någonting alls nästan. Hur som helst, här kommer en liten recap från 2016, i form av mer bilder än ord.

För mig har 2016 inneburit…

Föreläsningar om kroppsideal och sociala medier

Även om det inte blivit så många i år. Här i samarbete med Teater Sörmland och Ingela Ljung.

Medverkande i media

Har fått säga nej till många förfrågningar på grund av tids- och energibrist, men här är några iallafall.

Diagnosen fibromyalgi

Ja, vad ska jag säga? Har provat allt möjligt för att minska symtomen, som faktiskt har blivit mycket bättre nu under hösten (kan bero på att jag ofrivilligt fått sakta ner och sluta stressa, se nedan).

Tillskott i släkten

En systerdotter ❤

Massor med sushi

(Såklart)

Lite kultur

Umgänge med vänner

Besök på Gröna lund…

… och Kolmården

Utmanade mig själv och åkte linbana. Är så höjdrädd att jag mår illa av att stå i en trappa, men har kämpat för att få bort det mesta. Kunde förut inte köra bil över höga broar (t ex Sandöbron och Höga kusten-bron var omöjligt), men klarar det nu (okej, med nöd och näppe). Jag blundade mest förutom när djuren dök upp, men överlevde iallafall. Vi har även årskort på Kolmårdens Tropicarium så där hänger vi en hel del.

Otaliga timmar längs Oxelösunds kust…

… och minst lika många timmar på stränderna (i alla väder)

Fortsatt jobb som lärare

Så tacksam och glad för mitt jobb. 🙌

Ca 320 timmar bakom ratten

(Om jag bara räknar med vägen till och från mitt jobb)

Resa till bästa vännerna i England

… åkt mycket tåg samt sett sevärdheterna i London.

Många promenader

Både i Oxelösund och på andra platser.

…men det var innan jag…

Slet av ledbandet i knät

Kalla mig pingisproffset, eller kryckan. Detta drog med sig något positivt dock: jag har fått dra ner rejält på tempot eftersom jag inte kan skynda mig, hur mycket jag än skulle vilja. Allt går i slow-motion (även hjärnan – går det att skylla på kryckorna??). Smärtor och andra besvär från fibron är extremt mycket bättre och jag har dragit slutsatsen att det inte var kosten utan minskad stress som avgör skillnaden för mig.

Och det var här det hände:

Enormt mycket kids på fredagarna

Fredagsmyset spenderas alltid tillsammans med dessa barn och ungdomar. Oftast hänger vi bara, spelar spel, PS3 eller pingis (hrm), pysslar, dansar, sjunger, busar, fikar… Ibland har vi fest för någon som fyller år och då samlas resten av familjen och bjuder på läckerheter. Älskar dem som mina egna ❤

En del tråkigheter – och hopp

En vän har drabbats av allvarlig cancer, och min egen man är fysiskt sjuk på ett sätt som gör att vardagen inte fungerar så bra. Det hänger som ett mörkt moln över huvudet, men det betyder inte att vi deppar ihop eller låter det stjäla vår glädje. Vi har även sett mirakler ske där någon som svävade mellan liv och död har återhämtat sig till fullo. Om det är något jag upplevt det här året så är det att lycka, glädje och inre frid inte beror på omständigheter, utan om inställning. Jag överlåter hela mitt liv till Gud, det är allt jag kan göra – och det bästa jag kan göra.

Stort tack för att just DU läst min blogg, trots att den varit rätt innehållslös senaste tiden. Hjälp mig gärna genom att kommentera, tipsa om saker och höra av dig. ❤ Och som en liten påminnelse inför 2017… Gå inte på alla andras perfekta selfies. Jag vet att du vet detta, men det är lätt att hamna i en känsla av att man måste se ut som på bilden till höger för att duga att beskådas av andra. Här är jag, med finne på hakan och med fula filter. Gott nytt år!

One Comment

  1. Pingback: Instagram vs verkligheten – Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *