Jag fick ett pressmeddelande för ett tag sedan. Där stod det:

LCHF för hela familjen – Riktig mat ger nöjda barn är kokboken som ger tips, idéer och inspiration till bra och enkel vardagsmat med rätter som är lätta att tillaga och som ger barn, ungdomar och vuxna den energi och näring de behöver. Mat som ger jämnt blodsocker, positiv energi och som är mättande utan en massa onödiga tillsatser. Recepten är skapade för att alla i familjen ska kunna äta och njuta av dem, alltifrån den första smakportionen för spädbarn, till tonåringar och föräldrar. Boken tar även upp hur man kan laga bra mat i förskolan och ger konkreta förslag på mättande alternativ som förskolan kan ge barnen.

Boken följer LCHF-konceptet, vilket betyder mat med mindre andel kolhydrater och mera fett (low carb high fat). Maten ska också vara naturlig, helst när-producerad och fri från gifter och kemikalier. LCHF är ingen diet, det är en hälsosam livsstil som passar hela familjen.

Jag blir alldeles matt av den här texten.

Står LCHF automatiskt för ”riktig mat”, dvs mat som är fri från tillsatser, närproducerad, naturlig och hälsosam? Riktig mat enligt den här beskrivningen går att få enligt de rekommendationer som ges baserad på forskning också.

Är en diet med lite kolhydrater lämplig för barn? Tänk efter: LCHF i smakportioner?

Jag undrar faktiskt hur de försvarar påståendet att man ska få den näring man behöver, i alla åldrar. Vad baseras detta på?! Ja, kroppen gör ketonkroppar vilka fungerar som glukos till hjärnan. Men bara för att kroppen kompenserar vid kolhydratbrist innebär det inte att det är RÄTT mat för barn!

Missförstå mig inte – jag är för hälsosam och riktig mat, långsamma kolhydrater och nyttigt fett. Barn äter för mycket socker. Men finns andra sätt att uppnå en jämn blodsockerkurva än att ta bort kolhydraterna.

Och att använda 3 dl grädde till såsen i en rätt med köttbullar (serverat med blomkålsmos) verkar inte genomtänkt. Vi vet ju fortfarande inte mer än att mättat animaliskt fett leder till hjärt- och kärlsjukdomar! Ska vi börja mata barnen från början med dessa mängder vispgrädde och smör då alltså? Hur mår de när de blir vuxna och blivit födda med mättat animaliskt fett och deras hjärnor levt på ketonkroppar?

Vill man ge barnen bra, naturlig mat så går det alldeles ypperligt att göra en vanlig sås baserad på vatten med 2 msk grädde i, istället för 3 dl!

Hela konceptet med boken är vilseledande. Riktig mat är INTE i motsats till näringsriktig mat.

En vän till mig, som alltid skriver så kloka ord, skrev ännu ett klokt och ögonöppnande inlägg igår. Här kommer ett utdrag, men klicka här för att läsa hela (vilket du bara måste göra).

”… många barn idag känner liknande känslor inför sina föräldrars uppkopplade liv som barn kan göra för missbrukande föräldrars relation till alkohol/droger. Det är något som de måste tävla med om att vinna platsen som viktigast för sina föräldrar. Känslan av att försöka få uppmärksamhet från en slösurfande mamma som fastnat i en mordhistoria på flashback, skulle då kunna vara densamma som att lyckas få någon vettig uppmärksamhet från sin småfulla mamma.”

Jag gör alltid allt jag kan för att ha så mycket datorfri tid som möjligt men det är inte alltid så enkelt när man är egen företagare.

Det allra värsta är att vi är långt fler mammor som missbrukar datorn eller telefonen, än som missbrukar alkohol och droger. Vad säger det om våra barns uppväxt? Okej, detta är hårddraget, men väl värt att fundera på.

Magasinet Tjejliv är en månadstidning för unga tjejer, men tidningen är inte som alla andra utseendefixerade tidningar som bara handlar om sex och smink. Ja, det tilltalar fler (precis som allt annat handlar det om att sälja) – men vi som samhälle har ett ansvar att se till att våra ungdomar växer upp till människor som bryr sig om andra människor mer än om vilket märke de har på handväskan. Så här skriver Sara och Jessica, som startat tidningen:

”Bland alla glossiga modemagasin behövs en motvikt. En tidning som fokuserar på att skriva om tjejer, för tjejer. Det senaste halvåret har Magasinet Tjejliv försökt fylla ett hål på marknaden.

Tjejliv är en frizon från prestationshets och utseendefixering. Vi vet att det finns så många fantastiska tjejer att lyfta fram och skriva om. Vi vet att det behövs ett alternativ som motiverar, inspirerar och som peppar dig till att satsa på just din grej. Följa din dröm.

Där vill vi vara kvar. Vi vill att Magasinet Tjejliv ska stå kvar i tidningsställ runt om i landet. Men där behöver vi er hjälp. Vi behöver allt stöd vi kan få för att kunna fortsätta ge ut Tjejliv.”

Det är nämligen så att för att överleva behöver de hjälp med att samla in pengar för sin överlevnad. Det finns ett FundedByMe-projekt där man kan sätta in pengar via PayPal. Nås inte summan som behövs betalas pengarna tillbaka, så det finns ingen anledning till oro om vart pengarna går.

Hjälp Tjejliv och hjälp till att göra skillnad, för det behövs.

Utöver att programmet som gick i måndags var väldigt bra, så måste jag bara få diskutera det här med socker och barn. Jag skulle för det första vilja veta vad informationen tas ifrån, det här att det finns ”drogade” barn som skulle vara sockerberoende. Ja, man vet att barn äter för mycket socker, men är de beroende för det?

Och sen undrar jag – vad då ”småttingarna vill”? Var är föräldrarna? Varför ger föräldrarna då sina barn så mycket socker att de blir sockerberoende? Och varför ska man nödvändigtvis gå ut från affären 35 kronor fattigare bara för att man har barnen med sig? Kan inte föräldrarna säga nej längre? Minister Birgitta Ohlsson sätter huvudet på spiken när hon säger:

”När min dotter sträcker sig efter den här godispåsen i affären då har jag också ett ansvar som förälder att sätta gränser i barnuppfostran.”

Huruvida det är rätt eller fel att ha godis så att barnen själva kan plocka är inte relevant tycker jag. Återigen handlar det om föräldrarnas ansvar. Dessutom kan barnen också nå frukten och grönsakerna, åtminstone på nedre hyllorna.

Sverker ställer frågan om det är viktigare att butikerna får vinst än att ungarna blir tjocka, men barn blir inte tjocka på en godispåse i veckan. Och man pratar bara om ansvaret på handeln och politikerna. Men individen då? Är vi helt underkastade politikernas vilja?

Och allvarligt talat, ska inte en vuxen människa kunna äta godis? Övervikt handlar INTE bara om socker. Vad är det som säger att bara för att man köper en godispåse då och då så blir man sockerberoende och belastar samhället på grund av övervikt?

Anki Sundin på NGruppen skrev ett bra inlägg om det här med barn, socker och hyperaktivitet, läs det!

Jag håller med Lotta om att det är för mycket fokus på socker, i allmänhet. Övervikt handlar om så mycket mer, bland annat ätbeteende (vilket för det mesta inte alls handlar om vad maten består av utan sitter i känslolivet), och framför allt fysisk aktivitet.

Hjälp befolkningen att motionera istället!

Lördagsgodis, ja visst. Men kanske bara 10 bitar? Det är MITT ansvar.

Handen på hjärtat så skulle nog inte jag kunna det. Jag sminkar mig visserligen minimalt med enbart ögonbrynspenna och mascara, och utan mascara skulle jag överleva. Men mina ögonbryn är kritvita utan pennan, och det funkar helt enkelt inte för mig att visa mig så. Det kanske är dåligt av mig, men så är det. I alla fall nu.

Varför jag frågar är för att min svägerska Madde skrev i sin blogg att hon börjar sminkfri månad imorgon, med motiveringen:

”Jag tycker jag styrs för mycket av hur andra uppfattar mig beroende av utsidan. Jag vill inte styras av ytlighet utan tycka om mig själv utan smink och modekläder. Jag gillar ju smink och kläder men vill inte styras av det utan tycka jag är snygg utan.”

Detta får mig såklart att fundera, för det är ju sant. Det är ju för att jag bryr mig om hur andra uppfattar mig som jag är så beroende av min ögonbrynspenna. Många av oss är nästan oigenkännliga som osminkade, men inte är det fult för det? Inget ont om smink dock! Det är klart att man vill se ut som sitt bästa jag – men kanske kan det vara en idé att skala av då och då.

Så – skulle du kunna klara dig utan i 30 dagar? Eller du kanske inte sminkar dig alls?

Inte osminkad. Just to be clear.

Det kryllar inte av dem. Jag talar om tips för en hälsosam viktnedgång, utan extrema dieter och ”platt-mage-nu-press”. Men idag stötte jag faktiskt på tre olika artiklar som gjorde mig riktigt glad.

1. Sex tips för dig som vill sluta viktpendla (på ToppHälsa). Vanligtvis ser man snabba dieter och platt mage nu-artiklar, men den här är ju helt vettig och något att ta efter.

2. Gå ner dina ”julkilon” med Amelias ”klara vardagen-diet”. Praktiska råd och mentalt tänkande. Superbra artikel!

3. Johanna Toftby tipsar om hur du går ner tre kg på två veckor (Amelia). Åh vad jag gillar detta. Särskilt sista stycket om hur hon förhåller sig till maten, hemma hos döttrarna. Detta är en förebild att ta efter – hur många kvinnor hetsar inte kring maten framför sina barn! Snacka om att föra skevheten vidare.

Läs gärna också Camillas artikel från idag om detta.

Det är inte alltid så lätt att gå ner i vikt, i alla fall inte för alla. Det krävs hårt arbete, motivation och vilja. Men framför allt behöver man inse att livet handlar om mer än mat, träning och hur kroppen ser ut.