Halt men varmt i luften. Halkade och gjorde mig illa i benet men det gick bra ändå. Jösses vad otränad jag blivit, det var många år sedan jag hade ett så här långt träningsuppehåll. Får ta det sakta.

Nyss hemkommen (kom hem 21.30) och helt utpumpad trots att jag inte tränade idag som de andra. Däremot är jag fullpeppad och längtar efter att få börja röra på mig igen. Yoga och lätta promenader blir det tills ryggen är helt ok.

I alla fall kommer några bilder här från dagen. Och ja, det finns bildbevis på att jag faktiskt var där, på Sparkibaken.se. Ser du mig? Terese har redan bloggat om ViPR och kommer att skriva om TRX och Yogalates senare i veckan. Emilia skrev förresten en artikel om TRX för länge sen på Livskick, läs den!

Efter pressträffen åkte jag och Emilia hem till henne och på vägen dit köpte vi med oss några löjligt goda saffransbullar. Hon bjöd på en fisksoppa med saffran också, och jag är helt såld. Loved it! Vi fick mycket brainstorming, affärssnack och annat prat gjort, och jag är som alltid peppad till tusen nu efteråt.

Under sommaren började jag sakta glida in i lathet, tröstätande och bara ren förnekelse när det gällde mat och träning. Jag är sådan, att när det är tungt så vänder jag mig bort ifrån mina hälsosamma vanor och struntar i dem helt. Jag jobbar såklart på att bli bättre på det.

När jag fick veta att jag har flertalet diskbråck i ryggen med domningar i benet slutade jag träna helt i ren skräck – men har fått veta av läkare att det enda som hjälper är träning (trots domningar, ”gör det som känns bra” är det rätta). Trots detta kom jag aldrig tillbaka in i träningen pga allt annat jobbigt som hände, så här sitter jag nu och bekänner sex kilos viktuppgång sen i våras. Det är inte roligt, och det är inte hälsosamt på något plan.

Jag står för att man ska vara nöjd med sig själv och sin kropp oavsett vikt, men det finns en dimension av hälsa som råder när man är normalviktig. Jag struntar i hur min kropp ser ut (muskler hit och dit och på rätt ställen) – men jag vill orka, jag vill må bra.

Så varför denna bekännelse? Jo, jag behöver en spark in i mina gamla, goda, vanor. Jag vill röra mig minst en timme om dagen och hålla mig borta från dålig mat så långt jag själv kan styra över det. Jag kommer förmodligen inte att uppdatera så mycket om det på bloggen men det ger mig ändå en extra kick att veta att ni vet. Om du läser och vill haka på kan vi stötta varandra, maila mig på johanna@livskick.nu, eller kommentera här, i så fall!

Tog en promenad nu på förmiddagen och det var verkligen en kamp att ta mig ut, men väldigt skönt när jag väl var ute. Nu ska jag få igång min kropp lugnt och försiktigt efter flera veckors inaktivitet.

Tänkte testa ett närliggande elljusspår, vilket tydligen var ett skidspår. Så där får man inte vistas utan skidor under vintern. Tråkigt, eftersom det är långt till andra spår här. Eller är det så att alla spår i Umeå är skidspår vintertid?

I vilket fall, så hamnade jag på den längsta som var 4,5 km. Först sprang jag 3,6 km på 30 minuter (jag är en sköldpadda, jag vet), och sen promenerade jag resten för det värkte i benmusklerna. Gick i uppförsbackarna som var ett tiotal i antalet och vääääldigt branta. Jag är grymt nöjd med mig själv!